Supranaturalis

"Men varifrån kommer då moralen? En del filosofer hävdar att moralen är en produkt av individer i samverkan som försökt få relationer i en större grupp än två att fungera, som sedan förts vidare som ett socialt arv. Många troende menar att moralen om rätt och fel är given av gud. "

Vad är moral?
Inte sällan kan man se föreställningar om att människor som är andliga skulle ha en högre moral. Vad som avses med andlig i sammanhanget skiljer sig helt säkert åt från individ till individ. Om du ställer frågan till dina vänner och låter dem fritt berätta utan att du samtidigt diskuterar din egen åsikt i frågan, och därmed leder dem, ska du se att när de har fått fundera och tänkt i någon kvart, kommer du att se både gemensamma nämnare men också helt olika uppfattningar.

Problemet är ofta att den man frågar uttrycker sig svävande i termer av exempelvis mognad och att växa som människa. Du kan naturligtvis inte stanna där, då också sådana begrepp betyder olika saker för olika människor. Du får alltså fråga vidare, men utan att skapa debatt med dina egna åsikter som referens.

Gör du så kommer du att finna att frågan om andlighet och moral är komplex, och att människor när de får möjlighet att analysera frågorna på djupet, har ganska olika åsikter även om där visst finns det som är gemensamt.

Mognad, en fråga om lärande
Låt oss börja med begreppet andlighet. Begreppet blev vanligt under 1900-talets första del och har sedan dess införlivats i språket. Betydelsen lånades in från engelskans spirituality, som i sin betydelse syftar på framför allt den kristna synen på andlighet. En sak som man kanske inte tänker på, är att det svenska ordet spirituell, syftar på en person som uttrycker sig kvickt och elegant. Det har alltså inte alls med det kristna andlighetsbegreppet att göra.

Den gängse språkliga definitionen på det svenska ordet andlighet, avser våra mänskliga strävanden som inte har sin utgångspunkt i det materiella, men som inte heller med nödvändighet är religiösa. Det finns också en rad etiska regler och föreställningar förknippade med begreppet. Inte sällan kopplas orden mognad och tillväxt till andlighet.

Ur det psykologiska perspektivet betyder mognad att man växer som individ ur kriser och svårigheter och på det viset kan ta ett större ansvar för sig själv och sitt eget liv. Till skillnad från förut ser man inte bara sina egna svårigheter, utan man förstår på ett grundläggande sätt hur man tidigare hanterade sina konflikter, relationer och egna känslor. När man har rätt ut sådana saker betyder det att deras känslomässiga udd är bruten, och de tidigare omedvetna känslorna som styrde i livet har ersatts av egna medvetna val.

På så sätt betyder det att man som individ har gått från en mer dysfunktionell nivå till en mer funktionell. Man har alltså blivit mer funktionsduglig och kan bättre hantera sitt eget liv, vilket betyder att man bättre kan hantera sina egna känslor, ta ansvar för dem och på så sätt kunna vara både rakare och ärligare mot andra. Vet man då i grunden vad det är man vill i livet, har man också möjlighet att skapa det för sin egen del. En sådan mognad ger ofta en person med stor tolerans mot andra och med en ofta påfallande brist på egoism i form av missunnsamhet och avundsjuka. Man har alltså vuxit som människa och individ.

Sådan mognad är naturligtvis lika möjlig att uppnå oavsett vad man än tror på eller förnekar. Den typen av mänsklig mognad, då man på en känslomässig grund har gjort upp med sitt förflutna och är mogen att ta ett fullt ansvar för sitt liv, sina relationer och känslor, är lika fördelade bland troende såväl som ateister. Efter att under snart tre år har varit involverad i olika aktiviteter med människor som ägnar sig åt att träna sin mediala talang att kontakta andar, kan jag inte se att sådana människor har en större mänsklig mognad jämfört andra rent generellt.

Skräp i bagaget
Däremot kan den typen av andlig utveckling som blivande medier genomgår, ibland leda till att man måste göra upp med en och annan känslomässig blockering och liknande man har med sig i bagaget. Detta för att komma vidare. Men som jag har sett och förstått det är det inte någon ”naturlag” som med nödvändighet leder människor fram mot en större mognad och ett större personligt ansvarstagande. Det handlar om individens egen insikt. De som har den gör upp med sitt förflutna, växer som individer och människor, och lär sig även det mediala hantverket bättre. Den som inte har insikten och klokskapen att ta tag i det som skramlar i bagaget, kommer oftast inte längre än vad den egna känslomässiga verkligheten tillåter.

Alla människor har känslomässiga aspekter i sin personlighet som gör att allt i livet inte är lika enkelt som annat. Sådana känslomässiga tillkortakommanden eller blockeringar, gör om de är lindriga att man med ett visst mått av ansträngning kan ta sig över dem, men är de svårare stannar man och går inte vidare.

Jag tror att vi alla i olika utsträckning har ideal som bygger på mer eller mindre medvetna etiska ställningstaganden. En del är införlivade med oss själva på så sätt att vi inte bara säger att vi bryr oss om andra, vi visar klart i handling att vi gör det. Men inte sällan möts vi av människor som med ord deklarerar sin egen andliga mognad, men som i nästa stund uppvisar både avund och missunnsamhet. Denna brist på överensstämmelse mellan ord och handlig röjer alltid hur det egentligen ligger till. Att se hos sig själv vad som är ideal och vad som är verklig mognad är inte alltid helt enkelt.

Genetik eller högre makter
När det gäller vår moral och de etiska regler som styr hur vi handlar, finns det förställningar som hävdar att moralen har sin uppkomst ur den osjälviska i universum inneboende kärleken. En del definierar denna kärlek med gud, andra med en namnlös god kraft som inte nödvändigtvis påstås vara en medveten entitet.

Hur man nu än ser på moralen och den teoribildande etiken kring våra moraliska föreställningar, så verkar det finnas aspekter av vår moral som mer troligt är ett resultat av genetik än högre makter. 

Då vi människor är sociala djur har det funnits en poäng och ett överlevnadsvärde med ett visst mått av altruism. Som vi ska se senare i artikeln är det rimligt att anta att ett vidmakthållande av tidiga förmänskliga stammars egoistiska perspektiv, skulle innebära att de aldrig kunde bilda samhällen utan endast mindre flockar. För att vi ska fungera i större samhällen krävs moraliska regler för vad man kan göra och vilka beteenden som är tillåtna. Det finns nu anledning att anta att en del av dessa etiska regler inte är socialt nedärvda utan genetiskt förvärvade.

Vi får för ögonblicket glömma att på samma sätt som det inte går att förstå hur död materia bestående av atomerna och dess elementarpariklar kan omfatta medvetande, är det lika ofattbart att samma döda materia kan lagra moraliska föreställningar som ju har just känslomässiga aspekter till grund för sin uppkomst. Detta mysterium återstår för vetenskapen att förklara. I alla fall om det nu verkligen förhåller sig så att moral till en del har en genetisk aspekt.

Dr Haidt och ”The Happiness Hypothesis”
Men varifrån kommer då moralen? En del filosofer hävdar att moralen är en produkt av individer i samverkan som försökt få relationer i en större grupp än två att fungera, som sedan förts vidare som ett socialt arv. Många troende menar att moralen om rätt och fel är given av gud.

Vid första anblicken verkar ju det naturliga urvalets princip om den mest välanpassades överlevnad att gynna egoismen. Tänker man i första hand på sig själv ökar individens överlevnadsmöjlighet. Men faktum är att bland alla grupplevande och därmed sociala djur måste egoismen styras mot gruppens bästa. Annars kommer inte flocken att få den sociala gruppens överlevnadsfördelar. Kan det vara så att det gruppbeteende som utvecklads av tidiga sociala flockdjur är den grund ur vilken mänsklig moral har utvecklats?

I boken ”The Happiness Hypothesis” framför moralpsykologen Jonathan Haidt en hypotes där evolutionen haft sin inverkan på våra moraliska föreställningar, och därmed också påverkat moralen inom både religion och politik. Haidt började sin bana med att undersöka vår känsla av avsky inför olika företeelser. Han testade människors reaktioner inför att se en hungrande familj laga till och äta upp sin hund som just blivit överkörd av en bil. Han upptäckte ett fenomen som han kallar för ”moral dumbfounding”. Det innebär att man upplever något som helt fel, men inte riktigt kan sätta fingret på varför. Familjen försökte bara överleva, men många har svårt att se det som rätt att man överlever genom att äta upp sin fyrbente vän. Alla kan intellektuellt inse att det är bättre att äta upp sin döda hund än att själva svälta ihjäl, men det känns ändå fel.

Sådana reaktioner ledde honom till upptäckten att vår moral tycks drivas av två olika system, ett uråldrigt och ett modernt, och att våra sinnen knappast är medvetna om skillnaden. Det uråldriga systemet kallar han för moralisk intuition, och det bygger enligt Haidt på ett känslostyrt moraliskt beteende som utvecklades långt innan människan fick sitt språk. Känsloreaktionen när det gäller vår moraliska intuition är omedelbar och har utvecklats genom situationer då snabba beslut behövdes för överlevnaden.

Moraliska omdömen och värderingar utvecklades däremot senare när medvetandet fått förmågan att ge den moraliska intuitionen en begreppslig klädnad. Moralisk ”dumbfounding” uppkommer som en konsekvens av att vi misslyckas med en förklaring till varför det skulle vara fel med det ena eller andra, alltså när vår moraliska intuition inte har någon begreppslig klädnad.

Frågan blir då varför evolutionen har utrustat oss med två moraliska system då det rimligen skulle ha räckt med ett? Vi har en komplex däggdjurshjärna, där vi ur ett evolutionsperspektiv lärde oss prata och att ha språkliga symboler för att logiskt hantera frågor om moral så sent som i går.

Haidt liknar vår underliggande moraliska intuition med en elefant och den medvetna moralen med elefantens ryttare. I Indien såg Haidt hur man till skillnad från i västerlandet, som betonade rättvisan i ett straffansvar för det egna handlandet, i stället använde ritualer kopplade till religiös rening för att skapa ordning på beteendet.

Genom att kombinera sina kunskaper i antropologi och psykologi lyckades han hitta fem komponenter som styr moraluppfattningen i de flesta kulturer. Några av dem värnar individen medan andra har till syfte att binda samman gruppen. När det gäller moraliska principer som skyddar individen handlar det om att inte skada andra och att verka för ömsesidig ärlighet. Beträffande moraliska principer som bevarar gruppen handlade det om grupplojalitet, respekt för auktoriteter och hierarkier samt renhet i en religiös bemärkelse.

Enligt Haidt är de fem moralsystemen medfödda psykologiska mekanismer vilket gör oss benägna för sådana beteenden. Då fördelarna av beteendet är socialt inlärt, kan fokus beträffande vad som är moraliskt viktigt skilja sig åt mellan olika kulturer, medan en gemensam nämnare tycks sträcka sig över kulturgränserna, det är moralregler som kontrollerar en ohämmad själviskhet. I västerlandet betonar vi vikten av att skydda individen genom att se till att vi alla behandlas rättvist, som likhet inför lagen exempelvis. Att våra västerländska samhällen inte alltid lyckas är en annan sak, men ambitionen finns där i lagstiftningen.

I många andra samhällen är den moraliska betoningen mot individen återhållen till förmån för att praktisera ritualer och berätta historier som hjälper individen att betona rollen och samhörigheten i en större social enhet.

Haidt menar att religionen har spelat ett en viktig roll i den mänskliga evolutionen genom att ge moralen ett utökat sammanhang. ”Om vi inte hade haft religionen, skulle vi aldrig ha bildat större samhällen. Vi skulle fortfarande ha varit mindre nomadiserande flockar”.

Religiöst beteende kan vara ett resultat av naturligt urval genom att det har stärkt och utökad moralbegreppen i en tid i människans historia, då små grupper drog omkring och utkämpade slag mot varandra.

I boken ”The Happiness Hypothesis”, menar Haidt att känslan av avsky utvecklades när människan blev köttätare, för att det gav ett mervärde beträffande överlevnad att inte äta infekterat eller ruttet kött - något som inte växtätare behöver bry sig om. Avskyn utökades sedan att gälla mycket mer som smutsiga människor, oacceptabla sexuella beteenden, och en rad kroppsfunktioner där mänskligt beteende klart skiljer sig från djurens. Med tiden utvecklades avskyn till att omfatta önskan om renhet även på det moraliska och religiösa planet.

Så långt Dr Haidt och ”The Happiness Hypothesis”.

Kropp och själ, ande och materia, moral och gener
Vad händer med föreställningen som många har att moral handlar om andlig mognad och att moral på något vis skulle motsvaras av andliga värden, om åtminstone en del av det kan reduceras till genetik? Det blir inte särskilt mycket annorlunda än om vi antar att det handlar om ett socialt arv inlärt genom uppfostran och kulturell tillhörighet. Att moral handlar om socialt nedärvda regler är ju en tanke som de flesta mycket väl kan omfattas av.

Att se moral som något som till hör både genetik och socialt arv tar udden av den föreställning man ibland kan se hos människor som ägnar sig åt andlig utveckling och lär sig exempelvis healing eller medialitet, att sådana generellt skulle ha en högre moral än andra. Det blir liksom inte möjligt då.

Däremot är det så att när en människa, oavsett vad hon ägnar sig åt i livet eller tror på, på allvar tar tag i och tar ansvar för sitt eget känsloliv, lär hon sig att bättre ta ansvar för sig, sitt liv, sina relationer, sina kanske hämmande självbilder, sin ångest, sina konflikter och allt vad det nu kan vara. Då blir hon en människa som fungerar bättre i samverkan med andra.

Människor som har gjort upp med sig själv och sitt eget inre har ofta lättare än andra att vara förlåtande mot sin omgivning och sig själva. Att aggressiva och våldsamma människor inte har nått dit brukar vara lätt för alla att se.

Men om vi nu ser all moral som bara beroende av socialt arv och gener, var tar då andligheten vägen? Det beror på hur man ser på tillvaron. Om vi ser det andliga som helt skilt från det materiella uppstår naturligtvis svårigheter, men om vi ser materia och ande som olika sidor av samma mynt, blir svårigheterna mindre. Vi människor är både kropp och själ, och kropp och själ hör samman på ett mycket intimt sätt - far kroppen illa tar själen stryk och tvärt om. Det är inte svårare att tänka sig materia och ande som två aspekter av samma företeelse. En annan jämförelse är hämtad från fysiken och ljusets dubbelnatur, den så kallade våg- partikeldualismen.

Det finns många som hävdar att barn efter två- till treårsåldern har en naturlig grundläggande moraluppfattning beträffande rättvisa och hur man bör behandla andra, som inte ännu rimligen kan vara inlärd. Här skulle det kunna handla om ett uttryck för en genetisk påverkan genom att Haidts moraliska intuition börjar göra sig påmind.

TrackBack-länk

Kommentarer (0)

RSS för kommentarer

Skriv kommentar

Namn

E-mail

Hemsida

Titel

Kommentar

Skriv bokstäverna ovan i textrutan nedanför

Lägg till kommentar