A representerar fokuseringspunkten, medan det infallande ljuset motsvaras av B.
För att ett föremål ska presenteras med skärpa på bilden, får detta inte befinna
sig närmare kameran än fokuseringspunkten. Från fokuseringspunkten och in
mot kameran minskar skärpan ju närmare linsen föremålet befinner sig.
,
En dammpartikel är inte homogen och ogenomskinlig, utan släpper ganska lätt igenom ljus. Naturligtvis är dammpartikeln tjockare än luft och reflekterar också en del av ljuset, exempelvis ljus från en fotoblixt.
Låt oss göra ett tankeexperiment. Vi tänker oss ett rum med ett flertal exakt lika stora dammpartiklar jämt fördelade i luften. Vi tar ett foto med vår kamera och utlöser samtidigt blixten. De dammpartiklar som finns bortom fokuseringspunkten kommer att framträda med full skärpa (en sanning med modifikation då dammkorn oftast är för små att ses ens i full skärpa), medan de framför fokuseringspunkten blir allt suddigare ju närmar kameran de kommer. Men inte nog med det, ju närmare kameran de kommer ju större kommer de också att te sig.
På grund av optiska effekter och ljusreflexer framstår orben (dammkornet) ändå som ganska skarp när bilden granskas. Här är två exempel efter att en yllefilt skakats i luften:
Längs ner till höger finns en förstoring av de tre dammorberna strax ovanför och vid mitten av
taklisten. De största orberna befinner sig bara några centimer från kameralinsen, medan de
minsta är på någon decimeters avstånd.
Någon minut senare är orberna inte lika många och tydliga.
Att orber tycks så mycket vanligare nu beror uteslutande på digitalkameran. De fångades på bild även förr men i betydligt mindre omfattning än nu. Dels har fotograferande blivit mycket vanligare nu än vad det var förr, dessutom fyller objektiven på dagens kompakta digitalkameror kraven för att orber ska visas mycket bättre än de gjorde förr, eller för den delen vad dagens dyra systemkameror med sin påkostade optik gör. Anledningen är den att de fotooptiska effekter som orsakar orber underlättas ju närmare de olika linserna i obejktivet placeras intill varandra. Någon som är standart i kompakta digitalkameror för att minska objektivstorleken. En kompakt digitalkamera kan ha ett objektiv med en förstoring motsvarande ett 400 mm teleobjektiv, men som inte skjuter ut mer än trettio millimeter från kamerahuset. Dessutom har de ett ofta ett omfång som motsvarar en brännvidd på 55 - 400 millimeter. Ett mer normalt sådant 400 millimetersobjektiv till en systemkamera är ofta tio gånger så långt.
Coma är ett annat optikst fenomen som orsakas av att ljusstrålar som faller mot en lins i sned vinkel bryts olika mycket i olika delar av linsen och därför får olika brännpunkter i både sidled och avstånd från linsen. Enklast ser man fenomenet genom att hålla ett förstoringsglas i sned vinkel mellan ett vitt papper och en avlägsen ljuskälla och försöka fokusera strålen på pappret:
Inte sällan förskjuts eller smalnar bilden av på grund av coma-effekten.
Här ser vi en effekt av coma vid dörrposten. En tydligare är
infälld nere till höger.
Coma-effekten kan göra att dammorben får ett kometliknande utseende. Effekten beror alltså på coma och inte på rörelse. Handlade det om en verklig rörelse skulle orben vara lika tjock och inte avsmalnande. Enda sättet att få den kometliknande effekten är i så fall att orben kommer in med mycket stor hastighet för att nästan omedelbart stanna av.
I kombination med kromatisk aberration resulterar coma-effekten i att ljusa objekt mot mörk bakgrund avbildas tydligt, men får en regnbågsfärgad "solfjäder" ut från objektet riktad i de infallande ljusstrålarnas förlängning.
En annan mycket vanlig optisk effekt är linsreflexen, lens flare på engelska. Ett exempel där en linsreflex i kombination med kromatisk aberration skapar en färgad ljusreflex ser vi här:
Några andra vanliga effekter man kan se på orb-fotografier, om de är medvetet förfalskade eller inte är svårt att veta, är hårstrån och rök. Här följer några exempel där jag själv håller upp ett hårstrå ca 4 -5 centimeter framför linsen och fotograferar med blixt:
Jag tagit ett foto där vi ser ektoplasman börja framträda. Bilden är tagen i min hall och vi ser en hallspegel och min ryggsäck i bakgrunden:
Nu är inte det här ektoplasma, men väl rök från en tändsticka som jag just blåst ut.
Även om så nittionio procent av alla orber som fotograferas är damm eller fukt i luften, så finns det några få exempel som inte låter sig förklaras. Men alldeles för många låter sig på oriktiga grunder okritiskt tro att normala fotografiska anomalier är av andlig natur, vilket naturligtvis inte är fallet. Dessutom finns det anledning att misstänka att en del sådana mer svårförklarliga orbfotografier faktiskt är falsarier. Ett sådan exempel är följande där den stora orben förfaller förefaller ligga bakom det stora trådnystandet:
När man sedan granskar förstoringen verkar ju allt solklart, det är till och med skuggor från tråden på orben. Två problem uppstår när man ska försöka bedöma äktheten. Det ena är att skuggan från tråden inte bara finns på orben, utan tycks finnas i själva luften även där det inte finns någon orb. Om det var så att orben befann sig mellan tråden och skuggorna, och skuggan då skulle vara projicerad på väggen, saknas den brutna linje som skuggan skulle ha skapat då den omväxlande träffar saker i bakgrunden på olika avstånd från tråden. Granskar man förstoringen och tråden näst längs till höger, den före den lilla snuten tråd nere i högra hörnet, ser man att skuggan inte beter sig som den borde trots att virket från en takstol går ner uppe till höger på bilden. Där ser man tydligt att skuggan inte faller som den borde då takstolen befinner sig betydligt närmare än taket bakom.
Då dessutom skuggan från synligt ljus så tydligt kan ses på orben, måste det ovillkorligen vara så att den kunde ses med blotta ögat. En annan detalj är att blixten som har gett skuggan efter tråden måste ha befunnit sig någon meter på sidan om kameran. Hade blixten suttit på kameran skulle skuggan fallit omedelbart bakom tråden och inte som nu varit förskjuten. Kameran befinner sig helt tydligt en bit till höger om ljuskällan. Tyvärr så talar allt för att bilden är resultatet av ett arbete i något bildbehandlingsprogram.
Den här artikeln fungerar inte att diskutera i forumet, Nisse.. Gissar att den visar på fel rubrik eller ingen alls, då man endast hamnar på forumets första sida. Forumrubriken om tekniker och fallgropar m.m. har idnr "10".
Nja ja vet inte om ja håller med. För att fånga sk spökorber så måste man vara på rätt tid och rätt plats. Spökorber har ofta exakt samma färg och form i oavsett de rummen dom befinner sig, medans damm har tusen tals olika former och ändrar sig ständig. Vi har forskat lite kring dessa fenomen. På en plats som anses vara hemsökt har vi lyckats fånga exakt samma orb i flera rum. Den har haft exakt samma utseende och färg varje gång den har visat sig. Mvh Vicksor.
Nja ja vet inte om ja håller med. För att fånga sk spökorber så måste man vara på rätt tid och rätt plats. Spökorber har ofta exakt samma färg och form i oavsett de rummen dom befinner sig, medans damm har tusen tals olika former och ändrar sig ständig. Vi har forskat lite kring dessa fenomen. På en plats som anses vara hemsökt har vi lyckats fånga exakt samma orb i flera rum. Den har haft exakt samma utseende och färg varje gång den har visat sig. Mvh Vicksor.
Hej Vicksor!
Kan du berätta lite hur den forskning ni har bedrivit gått till, och hur ni har kommit fram till en metod för att skilja damm- och partikelorber från det du anser vara äkta vara? Hur vet du att det är samma orb i olika rum? Skulle det inte kunna vara exempelvis samma typ av mögelsporer i flera rum som ni lyckats att fånga? Då du är så säker på din sak, antar jag att ni har hittat en metod för att avgöra att det absolut inte handlar om några slags partiklar i luften. Du har inga länkar till några bildexempel?
Artiklar - kategorier 
TrackBack-länk
RSS för kommentarer
