Du är på följande sida: Hem 
Artiklar - kategorier Medialitet och mediumskap En recension av "Budbärare från DET OKÄNDA" av Elisabeth Lannge
Artiklar - kategorier Medialitet och mediumskap En recension av "Budbärare från DET OKÄNDA" av Elisabeth Lannge
| En recension av "Budbärare från DET OKÄNDA" av Elisabeth Lannge |
|
|
|
| Skrivet av Nils GE Carlsson | |
| 2008-07-10 | |
|
Boken "Budbärare från DET OKÄNDA" av Elisabeth Lannge, handlar om en människa som föddes med en medial förmåga som omgivningen inte förstod. Den handlar om hur hon själv fick lära sig att hantera sin förmåga och att själv försöka förstå den. Den handlar också om mediumskapet och innebörden av att det finns en andlig verklighet och de slutsatser Elisabeth själv har kommit fram till.  
Boken börjar kort med barndomen för att sedan föra läsaren vidare med många exempel givna ur Elisabeths rika erfarenhet av att arbeta som medium. Till det kommer exempel på hur man kan öva upp sin mediala förmåga på egen hand. Det är en tänkvärd bok där läsaren bjuds många tillfällen till eftertanke och reflektion kring det Elisabeth berättar om. Nils GE Carlsson Trackback(0)
Kommentarer
(16)
ann skrev:
Jag fick boken i förmiddags och har i princip sträckläst den. Barnen har fått klara sig utan mamma idag. 6-åringen frågade vem tanten på boken är apropå "Den svenska tanten" eller hur det nu var. Toppenbok som blir mitt säkra presenttips ett bra tag framöver. Äntligen en bok i genren som inte talar om hur det är utan som belyser hur det mycket väl kan vara.
 skriven av Anette , juli 11, 2008
Tack för en härlig bok,
skönt att få en bok i sin hand som är öppen och enkel i sin åskådning sträckläste boken många igenkänningsfaktorer i boken, som jag fick svar på, tack. Skönt att man inte är ensam med sina funderingar och efarenheter jag fick många svar.....härligt med en bok utan krussiduller. go for it Anette 
Det är som att höra Elisabeth tala direkt till en, för det är så hon pratar. Jättehärligt!
Tack så mycket!
Håller med er övriga, en mycket läsvärd bok i ämnet och något man med fördel kan ge bort som present till andra intresserade. Kul också att man kan "höra" Elisabeth, för så är det verkligen (tycker både jag och har hört från fler)...
Jo tack den här boken är så intressant så den får en att missa bussar, hållplatser och matlagningen blir katastrof då man glömmer bort gratängen i ugnen! Tycker om den jättemycket och det känns verkligen som att man har Elisabeth bredvid sig som berättar. Jättebra bok!
Tycker att Nils G E Carlssons recension av detta alster stämmer till 100% med min uppfattning.
Nu är boken läst av både mig och maken och jag håller med Nils GE Carlsson recension.
De kommentarer som har handlat om forumet, och följaktligen inte har med Elisabeth Lannges bok att göra, är flyttade till en egen tråd i forumet:
Hur få fart på forumet?
Jag har nu läst boken två gånger. Det bästa är att jag hör Elisabeths röst när jag läser. Sånt gör att det är roligare att läsa, allt blir mer personligt och naturligt. Det är en bra bok, trevligt upplägg har den och minnesbilderna är målande beskrivna, så min fantasi har naturligtvis vävt små filmer om alltihopa. Det allseende ögat gillade jag av en alldeles speciell anledning (sid 36), jag har nämligen själv sett det och kommer aldrig att glömma det. Jag har målat en tavla som heter The All seeing Eye och som försöker illustrera min minnesbild av händelsen. När jag träffade E så var det som om tavlan pockade på att bli hennes och numera är den det.
Flera av mina vänner har fått boken i present och alla älskar den för det chosefria berättandet och de sakliga och humoristiskt serverade minnena.
Vilken intressant bok!
Egentligen borde denna bok användas som huvudbok vid alla kurser inom det paranormala. När man efter sista bladet slår ihop boken har man ingen känsla av att man nu lärt sig, att man nu vet, att man nu kan det paranormala, att man nu har mer kunskap än övriga inom gebiten. Däremot har boken den effekten att man känner sig ha blivit bättre på att fundera, bättre på att överväga, bättre på att stå ödmjuk inför olika fenomen, bättre på att kritisera, samt bättre på att ha distans. Jag betonar det sista; bättre på att ha distans. Hur är det möjligt att man känner sig ha bättre distans till det paranormala efter att ha fått ta del av Lannges fantastiska berättelser, där vissa behöver tillskrivas ett nytt ord då ordet solskenshistoria inte räcker till? Jo, enligt min uppfattning och mitt intryck av boken på grund av den distans som jag hela tiden tycker genomsyrar boken. Tvärtemot NiCas känsla av att författaren verkar tala personligen till läsaren får jag istället känslan av att berättandet är distanserat (dock genuint), och ganska övergripande. Att inte sväva iväg, och göra varje händelse som berättas om och beskrivs, för detaljerad och analyserad, gör att jag känner att det berättas övergripande. Är man vetgirig som jag infinner sig en smärre känsla av frustration, då jag får många följdfrågor och funderingar inför incidenter som det berättas om. Dock är det just detta som ger känslan av ödmjukhet, lite blygsamhet inför sina förmågor och erfarenheter, men framför allt det som hela tiden genomsyrar boken och som jag ser som bokens sensmoral (uj, vad Lannge kommer att ogilla det ordvalet): Att hon inte sitter inne med allvetande kunskap om det paranormala, och att hennes erfarenheter och referenser inte skall ses som facit och sanning. Det blir så också. Att man inte köper alla Lannges teorier. Vid enstaka tillfällen fann jag mig skakande på huvudet, och tänkte; Nej, där håller jag inte med dig, på grund av egen annan erfarenhet. Lannge menar att alla har ju olika erfarenheter, och därför tror vi ibland olika om tingens beskaffenhet. Det är just detta som ger boken trovärdighet. Men vill man lära sig mer om det paranormala kan jag inte tänka mig en bättre bok att läsa. Den öppnar dörrar i det egna tänkandet. Flera. Det kritiska tänkandet växer. Suget efter sensationella paranormala erfarenheter både växer och avtar. Växer i det avseendet att man önskar själv få erfara flera av de märkliga och fantastiska incidenter Lannge erfarit, men samtidigt avtar i det att Lannge gång efter annan betonar detta med att stå med fötterna på jorden, samtidigt som stycket som beskriver hur man absolut inte skall påskynda en andlig utvecklingsprocess för resten av boken stannar kvar i medvetandet. Förutom att det kritiska tänkandet faktiskt utvecklas ännu mer av att läsa boken (vilket är anmärkningsvärt då boken innehåller paranormaliteter som är paranormala till och med inom det paranormala, åtminstone för en lekman som jag som ändå trodde jag hört talas om mycket) så vill jag återvända till det jag skrev i inledningen: Frustrationen. Jag älskar berättelserna, och finner dem så oerhört intressanta. Men de väcker följdfrågor. Som jag nämnt känner jag att allt berättas övergripande, men också snabbt. Av de intryck jag fått av Lannge på de forum vi genensamt uppehållit oss på så är min teori att det beror på att hon är ödmjuk. Det övergripande berättandet tror jag har med det att göra, eftersom ett penetrerande av detaljer i incidenter ofta leder till att det ger intrycket av en önskan att få vara lite sensationell. Åtminstone har jag ofta känt så då jag dels tagit del av somliga andras berättelser, men också själv känt att jag svävat iväg i detaljer och analyserande bara för att jag är förälskad (hittar inget bättre ordval just nu) i min egen historia. Men jag vill penetrera. Jag vill analysera, och framför allt vill jag veta mer. Vem hade målat tavlan? I vilket syfte hade tavlan målats? Vad kände din far för tavlan, och vad hade han att berätta om den? Ja, detta är bara ett exempel på frågor, men ungefär så här kände jag ända fram till kapitel 10. Där sker en liten vändning, tycker jag. Där slutar känslan av frustration, och där slutar jag få följdfrågor. Där känner jag att författaren intar en annan sinnesstämning, och där känner jag att författaren blir mer personlig. Där upphör mitt läsande att stanna till för begrundande och smältande. Där börjar min läsning bli löpande och jämnt flödade, utan att känna att det borde ha stått något mer. Jag vet inte hur mycket som tagits bort i en eventuell redigering och korrekturläsning. Jag vet heller ingenting om hur Lannge kanske övervägt att skriva mer om vissa incidenter, men valt att istället berätta övergripande? Hur som helst så önskar jag dotterböcker till denna bok. Jag skulle till exempel med glädje se en bok där övningarna beskrivs mer i detalj, till exempel fällor eller fler infallsvinklar och olika exempel på en och samma övning. Likaså vilka resultat som uppnåtts, och teorier till varför dessa olika resultat uppnåtts. Dock känner jag samtidigt att min önskan om fler mer detaljerade böcker kanske går stick i stäv med Lannges intentioner med boken. Blir det för detaljerat och alltför beskrivande kanske man upplevs som mästrande. För jag måste ändå medge, min frustration till trots, att det övergripande berättandet bidrar starkt till en stor del av bokens syfte. Detta med att tänka själv, att inte köpa det man läser och hör rakt av, att inte acceptera Lannges teorier för den absoluta sanningen. Nu lämnades många dörrar öppna för egna reflektioner och eget begrundande. Tack (tror jag) för det. Hälsningar Marie M i Uppsala
O, vilken underbar bok! Tack! Har lämnat den till min bror. Ska nu börja ta upp mina meditationer igen. Varma hälsning, Ulla i Sorunda.
 skriven av Pudde , februari 05, 2009
Jättebra bok! Kunde knappt slita mej från den,så intressant! Läser mycket sällan böcker, inte mitt bord,dåligt tålamod handlar det nog om,men denna bok..
Hejsan!
Rekomenderad av Elisabeth Lannge själv att besöka denna sida, SupraNaturalis... hittade jag denna recension över hennes bok samt kommentarer från övriga som läst den. Har själv inte läst den, men när jag lusläst alla fina härliga kommentarer över boken här, känner jag ett stort sug över att göra allt i min makt för att få tag på boken och ha den i min ägo. Låter som en helt sagolik bok att ösa ur... Återkommer hit, den dagen jag införskaffat boken och själv läst den för att ge min syn, min tolkning och recension på boken!  vilken bra bok an känner hur äkta elisabeth berättar inget tvivel om att det finns någotovan där jag tror på detta skriven av Criilona för kropp & själ , juli 06, 2010
Hej.
tack för en underbar bok som också har mycket vetenskapliga funderingar,Allt är ju inte andar och spöken Tack Elisabeth , jag hoppas att du skriver mera. |
|
| Senast uppdaterad ( 2008-08-19 ) |
TrackBack-länk
RSS för kommentarer
| < Föregående | Nästa > |
|---|
Logga in
