Supranaturalis

Varnade en tavla för en av 1900-talets största miljökatastrofer? En skribents minnen från 1986 väcker frågor om vad som är psykokinesi, ingripanden från andra sidan och bara rena sammanträffanden.

Mitt i natten den 26 april 1986 gick ett experiment katastrofalt fel på ett kärnkraftverk i dåvarande Sovjetunionen (nuvarande Ukraina). Reaktorns kylvatten kokade bort, brand utbröt, reaktortanken exploderade och snart slungades radioaktivt cesium upp mot natthimlen. Det tog ytterligare ett par dagar innan omvärlden förstod exakt vad som hade hänt. Sovjetunionens makthavare hade ingen brådska att dela med sig av sitt fiasko. Men så småningom blev småstaden Tjernobyl långt mer världsberömd än någon hade kunnat förutse eller önska.

Jag undrar fortfarande om en händelse i mitt barndomshem, en oförklarlig och gåtfull händelse, på något sätt var sammanlänkad med denna katastrof. Kanske till och med förvarnade om den. Tanken känns orimlig, smått galen, men jag kommer inte undan den. Jag ska berätta om denna händelse så exakt som mitt minne tillåter efter snart 23 år. Så får var och en bilda sig sin egen uppfattning.

Min familj var engagerad i Linje 3, den mest radikala avvecklingslinjen (företrädd av c och vpk) vid folkomröstningen 1980 om kärnkraftens framtid i Sverige, och en av mina föräldrar hade en framskjuten position. Vid ett av många kampanjframträdanden fick min förälder en gåva av en åhörare, en stor tavla som föreställde ett antikärnkraftsmotiv: En familj blickar ut över ett vackert landskap, en skylt i närheten har texten "Området avspärrat, här förvaras kärnavfall." Åhöraren var ingen person som min förälder kände eller hade träffat tidigare, men han presenterade sig som en konstnär av rysk härkomst.

Denna tavla hängde därefter på framträdande plats i vårt hem. Med åren ett alltmer kärt inslag. Vardagsrummets blickfång.

Det vill säga, den hängde på en rejäl spik i vardagsrummet tills den plötsligt - med ett brak - föll ned till golvet. Inget konstigt med det kan man tycka. Snören går av, spikar ger vika och tavlor faller. Sådant händer.

Ingen människa befann sig i rummet när tavlan föll, själv var jag i närheten men med ryggen vänd mot vardagsrummet, en familjmedlem var samtidigt i köket. Bara vi två var hemma och båda sprang vi till vardagrummet för att se vad som åstadkommit detta brak. Vi fann tavlan på golvet och undersökte den och väggen noga. Det vi fann gjorde oss förbryllade: Spiken satt fortfarande kvar i väggen. Stabilt. Snöret på tavlans baksida var helt intakt. Det gick att hänga upp tavlan igen utan några reparationer och där hängde den sedan snällt tills mina föräldrar sålde radhuset många år senare.

Händelsen föreföll omöjlig. En tavla kan inte gärna "hoppa" från sin spik. Åtminstone inte utan en jordbävning eller ett våldsamt korsdrag - och något sådant förekom inte vid tillfället. Spiken kan inte heller upphöra att vara solid under någon nanosekund för att "släppa igenom" tavelsnöret. Det vore fysiskt omöjligt. Ändå var det svårt att se andra förklaringar än dessa.

Vid tillfället var jag i tidiga tonåren och inte särskilt intresserad av ockulta fenomen. I grunden var jag skeptisk. Och jag släppte händelsen rätt snart efter att ha arkiverat den i minnet, så som man kan göra med det oförklarliga.

Kort därefter nådde nyheten om Tjernobylkatastrofen svenska medier. Jag kan inte säga exakt hur lång tid som hade förflutit från tavlans fall, det tog mig åtskilliga veckor att försiktigt börja fundera på detta sammanträffande.

Vad jag vet är detta: Tavlan föll till golvet på våren 1986, när det skedde var Tjernobylkatastrofen ännu inte känd i Sverige och tiden mellan tavlans fall och härdsmältan i Tjernobyl kan inte ha varit lång. Men jag vet inte om det rörde sig om två dagar eller två veckor.

Jag känner inte heller till den ryska konstnärens namn. Eller om han levde eller var död 1986. Han var förmodligen ingen känd person.

Var tavlans fall en varning från någon "på andra sidan" (förutsatt att det finns en sådan dimension) för vad som var på väg att hända? Spelade det någon roll att tavlans upphovsman hade just ryskt ursprung? Var tavlan på något sätt laddad med sin upphovsmans energi, och reagerade på sin upphovsmans känslor, som psykokinesi ungefär?

Jag vet inte. Men jag anar att osannolika sammanträffanden sällan bara är sammanträffanden. Och jag tvivlar starkt på att tavlans färd från spiken på väggen ned till golvet bara styrdes av fysikens lagar, så som vi känner dem.

 Diskutera den här artikeln på forumet. (0 inlägg)

TrackBack-länk

Kommentarer (5)

RSS för kommentarer

Avklippt berättelse
skriven av Legolas , februari 09, 2009

Berättelsen fortsätter, tyvärr blev den "avklippt" vid överföringen. Har skickat över fortsättningen.

...
skriven av elannge , februari 09, 2009

Var har fortsättningen tagit vägen tro? Du kanske får skicka den igen om något hakat upp sig på vägen. Väntar nämligen med spänning.

...
skriven av Legolas , februari 10, 2009

Så, nu är hela berättelsen publicerad. Tack för hjälpen NiCa och sorry för mitt teknikstrul.

...
skriven av elannge , februari 10, 2009

Det var sannerligen en otroligt märklig händelse! Dina frågor:

Var tavlans fall en varning från någon på andra sidan (förutsatt att det finns en sådan dimension) för vad som var på väg att hända? Spelade det någon roll att tavlans upphovsman hade just ryskt ursprung? Var tavlan på något sätt laddad med sin upphovsmans energi, och reagerade på sin upphovsmans känslor, som psykokinesi ungefär?

är verkligen berättigade, anser jag. Kanske det var ett försök till att varna för kommande katastrof men jag lutar nog mer åt att det mera rörde sig om ett tecken från andra sidan för att öppna ögonen för att paranormala fenomen existerar, en början till ett "uppvaknande", men också ett erkännande för dina föräldrars engegemang i kärnkraftsfrågan, kanske t.o.m. ett tecken på att de var på rätt spår. Vem vet vilken drivkraft som fått konstnären att alls måla en sådan tavla? Han kan ha haft en syn om den kommande händelsen men visste att ingen skulle ta det på allvar om han offentliggjorde synen och kanske han tänkte att han på något sätt ändå ville delge omvärlden det han upplevt och kanske av erfarenhet visste att just den typen av syner verkligen också inträffade IRL. Jag tror, att sådana händelser är paranormala.

...
skriven av Legolas , februari 10, 2009

Tack för intressanta reflektioner, Elannge, som hjälper mig att fundera vidare.

Skriv kommentar

Namn

E-mail

Hemsida

Titel

Kommentar

Skriv bokstäverna ovan i textrutan nedanför

Lägg till kommentar