Supranaturalis

Det finns en fråga som jag länge har ställt mig och som jag nu tycker mig kunna besvara. Frågan är: Kan vi med tankens hjälp skapa något på en andlig energinivå som andra kan känna av, uppleva och rent av se? Jag har under min mediala utbildning fått förnimma att energier kan skapas med hjälp av vår tanke, om bara syfte och fokus är tillräckligt riktat och starkt, medvetet eller omedvetet. Man kan om tillräckligt stor energi läggs på det skapa energier som börjar agera självständigt. Som vi ska se senare i artikeln stöds dessa tankar och erfarenheter inom den tibetanska buddismen.

Ångestenergier
Vid ett tillfälle besökte jag tillsammans med mediet Elisabeth Lannge en kvinna som antog att hon hade spöken hemma i sin lägenhet. Det visade sig att de energier hon upplevde som skrämmande och som påverkade henne negativt var hennes egna, skapade av hennes egen ångest och oro. De var lika tydliga och konkreta som energin från vilket spöke som helst, med den skillnaden att de var helt statiska och rörde sig inte. Inte heller gick det att få kontakt med någon som i fallet med ett spöke. Du som vill läsa berättelsen kan läsa den här.

Energier för att träna
Jag har vid ett flertal kurstillfällen deltagit i övningar för att skapa temporära energier med ett innehåll för andra att läsa av. Det går till så att man delar upp deltagarna i två grupper. Den ena gruppen får lämna lokalen under femton minuter. Under tiden bestämmer gruppen som är kvar vad energin ska innehålla i form av geometriska former, färger, funktion och syfte. Sedan sätter sig gruppen och visualiserar sin skapelse. Därefter får den andra gruppen komma in och försöka läsa av de skapade energierna. Inte sällan lyckas man över förväntan med en närmast hundraprocentig överensstämmelse.

Energier för att skrämmas
Ett annat exempel på skapade energier är från en nära och kär vän där jag själv fick känna på och uppleva dessa energier. Plötsligt började saker och ting hända hemma hos min vän. Olika ljud, känslan av närvaro och ljudet av att något drog tvärs genom lägenheten på övervåningen. Energierna påminde helt och hållet om ett spöke, men att de for omkring i lägenheten med en snabbhet som ett spöke inte brukar uppvisa. Inte heller ville detta som vi trodde var ett spöke, lämna ifrån sig några som helst upplysningar.

Det började plötsligt en dag och sakta blev aktiviteterna allt livligare. Slutligen var det en mycket tung och tryckande atmosfär i lägenheten.

När Elisabeth Lannge besökte min vän konstaterade hon att den här energin representerade något halvt medvetet men ändå styrt med avsikt. Det var en energi skapad av någon som medvetet ville skada eller möjligen skrämma min vän. Med hjälp av Elisabeth och en präst som utförde vissa ritualer för att få bort energin blev det äntligen lugnt och fridfullt.

Energier som skydd
Vid ett tillfälle på besök hemma hos Elisabeth Lannge fick jag ytterligare bevis på att skapade energier kan bli självständiga. Vi var några stycken på besök och Elisabeth hade placerat ut en rad föremål i lägenheten, dolda för blicken, men som vi skulle försöka att hitta genom att med händerna känna av föremålens energier. Vi började i köket och spred oss runt i lägenheten. Av någon anledning drogs jag mot hallen och hamnade i något mycket märkligt.

Jag kände något som påminde om energin från ett spöke, men samtidigt snurrade energin runt, runt och medsols. Jag stod där och kunde inte annat än att bara snurra med. Elisabeth observerade mig med en frågande min, som om hon inte riktigt trodde på vad hon såg. Då jag blev nyfiken ställde jag frågan till henne vad det var hon hade i hallen. "Ja", svarade hon, "det är en sak som jag har där", men mer ville hon inte riktigt säga. När jag frågade vidare berättade hon att det var något hon hade experimenterat med som skydd. Hon hade skapat en energi som roterade medsols, och den hade jag känt av.

Några veckor senare sov jag över hemma hos familjen Lannge. Rummet jag sov i låg i direkt anslutning till hallen där den skapade energin var. Mitt i natten vaknade jag av hur "någon" tände lampan i rummet, men jag var helt ensam när jag omedelbart och förvånat slog upp ögonen.

När jag på nytt var på besök ytterligare några veckor senare berättade Elisabeth hur hennes skapelse hade börjat att röra på sig och bad mig känna efter om jag kunde känna vilken väg skapelsen brukade ta. Jag började i hallen där jag visste att den hade skapats. Från hallen kände jag ett stråk av dess energier in i rummet där jag tidigare sovit och fått lampan tänd, och fram till skrivbordet där hennes make hade sin dator.

När jag frågade Elisabeth bekräftade hon att det stämde. Makens dator hade betett sig besynnerligt de senaste veckorna och oförklarligt stängt av sig och startat, och vid ett tillfälle hade hon sett en mörk silhuett stå böjd över datorn: Vad nu än som gav silhuetten, så inte var det hennes make.

När nu det som var tänkt som ett experiment och ett skydd började ta en allt mänskligare karaktär och anta ett allt mer självständigt beteende, bestämde sig Elisabeth för att försöka ta bort skapelsen. Hon började att visualisera hur hennes skapelse sakta tappade energi samtidigt som hon visualiserade hur en motsols rörelse sakta förminskade den. 

Åter på ett nytt besök bad Elisabeth mig känna efter om jag kunde känna något av hennes skapade energi. Jag kunde känna något som var mycket svagare än tidigare och mycket lägre, kanske bara 30 - 40 centimeter högt. Det stämde exakt överens med hur Elisabeth själv uppskattade den kvardröjande energins storlek. Nu mera är den helt borta.


Skapade energier och den tibetansk buddismen
Att låta tankens kraft skapa självständiga entiteter så tydliga att till och med omgivningen kan se dem är möjligt enligt den tibetanska buddismen. Entiteten kallas för en tulpa.


En konstnärs illustration av en tulpa

Ur boken “With mystics and magicans in Tibet”, av Alexandra David-Neel, berättar Neel (översättningen är av mig ur den engelska originalupplagan):

Jag fick tillfälle att samtala med Kushog Wanchen, gomchen över Ga i östra Tibet, om den plötsliga död som drabbat vissa munkar när de åkallat sina egna demoner. Han berättade:

Att visualisera mentala former, antingen medvetet eller omedvetet, är en besynnerlig process. Vad händer med sådana skapelser? Är det inte som med våra barn av vårt eget kött och blod? Precis som våra barn växer upp och lämnar sina föräldrar och lever sina egna liv, kan dessa våra sinnens barn fly vår kontroll och ha en egen vilja och egna intentioner.

Vi måste också överväga möjligheten att vi som är lärda i magin inte är de enda som kan skapa sådana mentala former. Och om det nu finns sådana entiteter i verkligheten, är det också troligt att vi kan komma i kontakt med dem. Antingen genom deras skapares vilja, eller på grund av någon annan orsak. En sådan annan orsak kan vara att vi med våra tankar och vårt handlande skapar de omständigheter som gör att dessa entiteter kan manifesteras. Vi gör oss själva mottagliga.

Jag ska ge dig ett exempel. Om du bor på en torr plats ett stycke från flodbädden, kommer du aldrig att se några fiskar fast du vet att de finns där borta i floden. Men om du gräver en kanal från floden och anlägger en damm vid ditt hus, då kommer snart också din damm att ha fiskar som du kan mata på kvällen och se med dina egna ögon.

Det är förståndigt att inte öppna en kanal utan att överväga konsekvenserna. Mycket få har insikten om allt det som finns fördolt i verkligheten men som vi kommer i kontakt med omedvetet. Man måste veta hur man skyddar sig mot det som man själv skapar, så väl som det som andra har skapat.

Fantomer - om att skapa en munk
Senare i boken skriver David-Neel om skapandet av fantomer:
Skapandet av fantomer har två olika syften. Det högre syftet är att ge lärdomen att det inte finns några andra demoner än de som vårt sinne skapar. Det andra och lägre syftet är att fantomerna ska fungera som skydd. Fantomen skyddar sin skapare genom den energi som den representerar och genom att den visar sig. Hur som helst är skapandet av fantomer förenat med risker för alla som inte har uppnått andlig mognad och medvetenhet.

Hur viktigt det är att vara försiktig om man ger sig i kast med skapandet av egna entiteter visar följande berättelse, där Alexandra själv skapar en munk:

Ska vi verkligen betrakta dessa rebelliska materialisations-fantomer som agerar som självständiga entiteter som fantastiska sagor eller som något verkligt? Jag råder varken till det ena eller andra. Jag berättar bara vad jag har hört från andra, som även om jag har funnit dem trovärdiga mycket väl kan ha låtit fantasin skena. Även om det inom den tibetanska buddismen finns föreställningar som är både överdrivna och sensationella, kunde jag inte blunda för möjligheten att själv skapa en tulpa. Bortsett från att jag hade fått möjligheten att själv se sådana skapade tankeformer manifesterade, gav min närmast vanemässiga skepsis näring åt tanken att själv försöka.

För att under mitt experiment inte bli influerad av alla bilder av gudomar som fanns som väggmålningar både här och där, och därmed kanske lyckas skapa något riktigt kraftfullt, beslutade jag mig för att skapa en figur av mycket mindre betydelse. Det fick bli en munk som var kort, tjock och jovialisk.

Jag startade med de föreskrivna tankeövningarna och andra riter. Efter några få månader hade fantom-munken tagit form. Hans form växte gradvis till och han blev allt mer levande. Han blev som en gäst som bodde i min lägenhet tillsammans med mig.

Det blev dags för mig att resa med mina tjänare och tält, och därför bröt jag min påtagna isolering och gav mig iväg. Min skapade munk följde med på egen hand utan att jag bett honom följa med. Fast vi tillbringade dagarna på hästryggen visade sig min fantom-munk tydligt till och från helt utan att jag behövde tänka på att han skulle visa sig. Fantom-munken utförde en rad för resande fullt naturliga beteenden utan att jag hade gett honom order om det; han gick, han stannade och han såg sig omkring. Han var oftast synlig men ibland kände jag det som att en munkskrud vidrörde mig utan att jag kunde se honom, och ibland kunde känna en hand vidröra min axel utan att munken kunde ses med ögonen.

Den munk jag ursprungligen hade skapat genomgick sakta en förvandling och den tidigare fete, rundkindade och glada munken började långsamt att få en grå ton i ansiktet, samtidigt som ett vagt drag av falskhet och elakhet kunde skönjas i hans ansikte. Sakta ställde han till allt mer besvär och rätt vad det var befann han sig helt utanför min kontroll.

Vid ett tillfälle när en herde gav mig en present i form av smör, tog han min tulpa, min skapade fantom, för att vara en levande lama. Egentligen borde jag ha låtit fenomenet med min skapade munk få ha sitt eget förlopp, men närvaron av min ibland osynlige följeslagare som gick sin egen väg började gå mig på nerverna och blev till en mardröm även på dagarna.

Då jag hade börjat planera min resa till Lhasa, behövde jag lugn och ro och en klar hjärna som inte stördes av något, så jag beslutade mig för att försöka lösa upp min skapade fantom. Då han mycket envist höll fast vid sitt liv, tog det mig sex månader av hårt kämpande innan han äntligen var upplöst.


Alexandra David-Neel under en
av sina resor i Tibet

Här följer några länkar:

Alexandra David-Neel - Official Web Site
Tulpa - Thoughtform Brought to Life
Tulpa: A creature made by thought

Diskutera den här artikeln på forumet. (0 inlägg)  

TrackBack-länk

Kommentarer (13)

RSS för kommentarer

...
skriven av Legolas , februari 11, 2009

Intressant, det ger ordet tankefoster en helt ny och konkret innebörd. Och vem vet, kanske har de rätt som hävdar att universum i någon mening är "Guds" tankefoster.

...
skriven av NiCa , februari 11, 2009

Ja, Legolas, det är ju en intressant tanke. Redan Baruch Spinioza menade ju i mitten av 1600-talet, att gud inte är transcendent utan immanent i tingen. Det är visserligen ett krångligare sätt att beskriva det, men egentligen samma sak som du skrev:

Och vem vet, kanske har de rätt som hävdar att universum i någon mening är "Guds" tankefoster.

...
skriven av sesam , februari 11, 2009

Är det inte så att en psykiater vid namn Lars Uneståhl ? lär sina patienter att visualisera? Kan det möjligtvis innebära att de lyckas bättre om de lär sig tekniken ordentligt? Går det möjligtvis att tänka sig in i en situation och därigenom påverka ett skeende om jag förslagsvis visualiserar mig själv i en viss situation under en längre tid? Dum fråga förstås för vilken metod skulle vara användbar för att få bekräftelse på att det som sker ändå inte skulle skett min visualisering förutan.

...
skriven av NiCa , februari 12, 2009

Hej sesam.

Lars-Erik Uneståhl är legitimerad psykolog och filosofie doktor i psykologi, inte psykiater. Han har profilerat sig genom att introducera mental träning för idrottsmän. Senare utvidgade han området att gälla också alla oss andra. Det senaste han har gjort är att vända sig till företagsledare med sina mentala träningsmetoder.

Du skrev:

Går det möjligtvis att tänka sig in i en situation och därigenom påverka ett skeende om jag förslagsvis visualiserar mig själv i en viss situation under en längre tid?

Det är faktiskt vad det handlar om. Inte så att det magiskt ändrar sig till det man vill, utan att man mentalt förbereder sig på att själv göra de förändringar som krävs. Man tar på så sätt bort sina mentala hinder och motstånd mot förändring, och blir fokuserad på att nå målet. Det är i princip vad som händer vid kognitiv beteendeterapi, KBT.

...
skriven av elannge , februari 12, 2009

Den märkliga energifiguren som gick att "skapa" förvånade mig mycket. Jag tyckte jag upplevde den som "verklig" men lutade mer åt att det var min hjärnas fantasifoster än något som någon annan kunde uppfatta IRL. Min reaktion när NiCa börjde snurra runt medsols blev därefter, gapade som ett fån. Jag visste sen tidigare att det var möjligt att genom visualisering skapa en tillfällig entiitet men trodde inte att det gick att "skapa" något som började agera självständigt.

Det var en spännande erfarenhet men när den började med sina tilltag kändes det säkrast att omedelbart åtgärda det genom att "ta bort den". Men givetvis medförde det ett frö till vidare funderingar. När det tydligen är så pass enkelt att själv levandegöra en tankeform eller att en tankeform levandegör sig själv komplicerar det onekligen tillvaron en del och föreställningen/tidigare erfarenheter av osynliga väsen likt andar och spöken får ytterligare en dimension. Den som inte provat på detta ställer sig säkert tvivlande till det men det är bara att testa. Det behövs inga märkliga riter eller hummanden utan helt enkelt koncentration och visualisering under en längre tid.

Om visualisering för att åstadkomma bättre resultat inom sport och annat ger resultat som man kan härröra till detta borde synen på en förutbestämd framtid kanske ses över. Men det kan givetvis också vara så att även detta fanns med i den förutbestämda framtiden.

Oavsett vilken filosofi man omfamnar kan man inte vara säker på att det man gör inte redan finns inskrivet i vårt öde och inte heller kan man ju veta att det man företar sig i avsikt att förända sina möjligheter till framgång i själva verket ändå hade inträffat utan detta.

...
skriven av Fmn , december 20, 2009

Hej Elisabeth,

Läste den intressanta diskussionen om tankeformer som får liv.
Du skriver att ni fick "ta bort" tankeformen som ställde till det för dig och NiCa.
Vill du beskriva hur ni gick tillväga för att ta bort den?
Visualiserade ni att den försvann för att åstadkomma detta?

Vänliga hälsningar,
Fredrik

...
skriven av elannge , december 21, 2009

Hej Fredrik!

Det låg ju på mig att ta bort fenomenet eftersom det var min "skapelse". Hur jag gjorde den? Prova inte själv nu bara för det var inte helt enkelt att ta bort den.

Jag visualiserade en figur (spiral) genom att "tänka mig skapandet" som en energi som snurrade medsols och när jag tog bort den snurrade jag energin motsols och "spred ut" energin, "tappade den på energi". Varje ny "böj" i spiralen visualiserade jag att den blev rakare och tunnare och sträcktes ut till en allt sprödare "tråd" tills den upplöstes i tomma intet. Det tog relativt lång tid att "skapa" den men det tog ännu längre tid att få bort den.

Kan tillägga att t.o.m. min skeptiske make såg "skuggan" som lutade sig över hans dator och han undrade "vad i helvete det var frågan om".

Inget jag rekommenderar i varje fall. Möjligtvis om du hamnar på en öde ö och önskar dig sällskap.

...
skriven av NiCa , december 21, 2009

Utifrån vad jag skriver om i min artikel, är det inget man alls bör ägna sig åt - What so ever! Inte under några omständigheter! Man kan nämligen ställa till långt mer skada än man någonsin tror- både för sig själv och andra. Utifrån vad jag skriver om min vän och David-Neels erfarenheter bör man fullständigt undvika den typen av experiment.

Men man bör vara medveten om effekterna av sådana övningar i den mån man drabbas av dem, men i övrigt hålla en mycket stor distans. Anledningen till att att jag skriver så är att inte många, om ens någon annan, besitter elannges förmåga att hantera sådana energier.

...
skriven av Fmn , december 21, 2009

Hej igen,

Tack för ditt utförliga svar, Elisabeth!
Håller med dig NiCa att man definitivt inte bör ägna sig åt sådant.
Anledningen till min fråga, var just hur man neutraliseras dessa energier, om man råkar träffa på dom. JUST IN CASE

Men oavsett om vi vill eller ej, skapar vi ju energier varje dag med våra tankar och känslor, även om dessa vanligtvis inte tar dessa former som beskrivs i artikeln.

...
skriven av NiCa , december 21, 2009

Fmn skrev:

Men oavsett om vi vill eller ej, skapar vi ju energier varje dag med våra tankar och känslor, även om dessa vanligtvis inte tar dessa former som beskrivs i artikeln.

Därifrån till att medvetet och med syfte skapa sådana energier är steget extremt långt.

...
skriven av Fmn , december 22, 2009

Hej Nica,

Jag håller med dig.
Det du lyfter fram var inte heller vad jag frågade.
Jag frågade hur elannge tog bort tankeformen.

Jag har inget intresse att skapa något sådant. Anser inte att den finns någon anledning till det.

Däremot är det intressant och tankeväckande hur vi omedvetet kan skapa saker vi inte önskar.
Skulle vilja påstå att det är mycket vanligt.
Men det kanske är ett nytt ämne i forumet ?

...
skriven av NiCa , december 22, 2009

Fmn skrev:

Anledningen till min fråga, var just hur man neutraliseras dessa energier, om man råkar träffa på dom. JUST IN CASE

Som det verkar av min väns upplevelser som jag skriver om i artikeln, som råkade ut för någon annans skapade energier i syfte att skrämma eller möjligen skada henne, kan man troligen i sådana fall inte använda elannges metod hon använde för att ta bort sin egen skapade energi.

Läser man sedan vad de tibetanska buddhisterna har att säga om Tulpas, verkar metoden elannge använde bäst fungera på egna skapade energier. Det verkar som att det är svårare att få kontroll på en skapad energi som någon annan medvetet kontrollerar. Det hjälpte inte ens med ett erfaret medium som elannge. Det var först tillsammans med henne och en präst som utförde vissa ritualer som den skapade energin gav sig.

När det gäller den ångestenergi jag skriver om i artikeln, som inte alls verkar självmedveten eller styrd på det sättet, fungerade det att visualisera ett vitt ljus som sköljde bort energierna. Till det att vi bad om hjälp med dem.

Fmn skrev:

Det du lyfter fram var inte heller vad jag frågade.
Jag frågade hur elannge tog bort tankeformen.

Nej det är riktigt, men jag försökte inte heller att svara på din fråga. Jag ville bara göra påpekandet att det är en stor skillnad mellan spontana och omedvetet skapade energier och medvetet skapade sådana.

Fmn skrev:

Däremot är det intressant och tankeväckande hur vi omedvetet kan skapa saker vi inte önskar.
Skulle vilja påstå att det är mycket vanligt.
Men det kanske är ett nytt ämne i forumet ?

I inledningen på artikeln hittar du rubriken Ångestenergier. Den behandlar i alla fall en typ av omedvetet skapade energier som kan upplevas av andra. Under rubriken hittar du länken: Du som vill läsa berättelsen kan läsa den här.

För mig verkar det som - det är inget jag absolut vet, men så långt mina egna erfarenheter verkar det vara så - att det endast är mycket kraftfulla negativa känslor som skapar energier med klart avgränsade energifält som till sin karaktär kan påminna om spökenergier.

Däremot tycks alla ljusa, positiva och kärleksfulla känslor skapa en positiv atmosfär, men inte de här klart avgränsade energifälten. I alla fall av min erfarenhet så långt av att ha varit på spökuppdrag och liknande. Men då min erfarenhet inte är fullständig kan det ju vara en uppfattning som kommer att ändras?

Här kanske du elannge kan bidra med din erfarenhet då den långt överskrider min?

...
skriven av elannge , december 23, 2009

Utan att utnämna mig till expert på området vill jag iaf påstå att "äkta spökfenomen" har ett "levande spöke" som orsak till fenomenen medan det finns andra fenomen som många uppfattar som "äkta spökfenomen". Där har hänt något traumatiskt som ex en bilolycka, mord eller våldsamheter av annat slag. Resultatet kan bli som "ett avtryck i etern" där man i åratal kan se exakt samma scenario utspelas. Energin som upplevs där skiljer sig väsentligt från ett äkta spökfenomen och istället för att utstråla energi, som spöken och andar gör, är det mer som att själva avtrycket suger åt sig energi från omgivningen för att kunna existera. Känner man med händerna på avtrycket och runt om känns det som ett hål i tomrummet. Detta kan nog ingen få att försvinna, i varje fall har jag aldrig hört talas om någon som förstår hur det ska gå till. Det har testats med salvia och andra totalt verkningslösa riter men utan det minsta resultat.

Andra energiformer har berörts i artikeln ovan men jag vill ändå nämna dessa av andra skapade energier i avsikt att påverka någon negativt. Utan att offret tror att det är möjligt kommer det inte att lyckas. Man har "öppnat" sig för att detta kan fungera och då är min uppfattning den, att det då kan fungera med avsedd verkan. Inte för att själva energin kan påverka men däremot psykologiskt om man är så sensibel att man känner av detta negativa som riktas mot en.

Om så är fallet är min mening den, att det kan vara mycket besvärligt att bli av med denna negativa påverkan. Dels så skapar "offret" själv negativa energier genom sin rädsla och dels så "trycker den negativa energin på".

Det är som två ovädersmoln som möter varandra och där lika söker lika blir det ju dubbelt upp av varan, så att säga. Vad man då måste försöka sig på, fortfarande enligt min uppfattning, är att få dessa moln skingrade så man kan hantera dem var för sig. Dels försöka skapa harmoni och trygghet hos offret och dels skingra den negativa energi som trycker på. Lägg därtill problemet att sensibla personer ofta är så känsliga, att även mycket annat finns i bagaget som alltså är obearbetat. För att lösa den knuten måste många goda krafter samverka och det är inte alltid så enkelt.

En präst har ofta den goda inverkan på människor, eftersom de har stor erfarenhet av krisbearbetning och ofta även förståelse för det s.k. övernaturliga, att det faktiskt finns något okänt som kan påverkas genom olika ritualer och bearbetning på ett plan som inte alla förstår sig på och som många anser inte ens existerar. Man bör vara mycket "stark i anden" för att kunna möta sådana här fenomen och kunna påverka dem i rätt riktning, vad vissa än må tro om det. Det handlar enligt mig mer om en kamp mellan psyken än en "kamp" mellan energier och där den starkaste "vinner".

Skriv kommentar

Namn

E-mail

Hemsida

Titel

Kommentar

Skriv bokstäverna ovan i textrutan nedanför

Lägg till kommentar