Du är på följande sida: Hem 
Artiklar - kategorier Intervjuer ANDLIGHET
Artiklar - kategorier Intervjuer ANDLIGHET
| ANDLIGHET |
|
|
|
| Skrivet av Nils Ge Carlsson | |
| 2007-09-16 | |
|
En berättelse om mediet Jörgen Gustafsson efter ett samtal i maj 2006. Jörgen framstår för mig som en känslofull och tänkande individ med en klar och tydlig integritet, med humör nog att säga ifrån när något inte passar. Han är en person som inte ger sig hän åt ett allmänt andligt flummande utan har klara och genomtänkta riktlinjer för sin andliga verksamhet. Han är livfull, pratsam och snar till skratt, men samtidigt allvarlig när det närmar sig livets väsentligheter. Han ger intrycket av att vara en tänkare och filosof mer än en introvert grubblare; en utåtriktad person som gärna diskuterar och delar med sig av sina funderingar till alla som vill lyssna. På det hela taget upplevde jag Jörgen som full av tankar och idéer, och orden bubblar lätt ur hans kreativa sinne. Människan Själv ser sig Jörgen som extrovert och betydligt mindre impulsiv än han var i sin ungdom. Något som kan vålla honom problem i bland är hans känslighet, och därför har en del upplevelser tagit honom hårt, men han väljer att hålla detaljerna för sig själv. Det är känsligheten som gjorde att deltagandet i ”Förnimmelse av mord” blev mycket psykiskt betungande. Den massmediala delen av att vara med i olika tv-program ser han som positiv, då det har lärt honom att hålla tillbaka lite av sig själv. Han kan fortfarande trycka på och avbryta människor, men är mycket bättre på att lyssna nu än tidigare. Det där med att han ibland kan vara dålig på att lyssna är han medveten om. Jörgen ser sig som en utförare och gillar inte när det står still och inget händer. På grund av sin extroverta natur och sitt intensiva sätt att vara, kan han känna sig helt fysiskt och psykiskt slutkörd efter en kurshelg med kanske femtontalet deltagare. För tolv år sedan tänkte sig Jörgen att en gång för alla bevisa inför sig själv att andevärlden inte finns. Men i samma stund som han hade bestämt sig hade han också skickat andevärlden en signal om sina intentioner. Att de tänkte motbevisa honom skulle han snart bli medveten om. När han tänker på det kan han nu mera se hur de förmodligen satt och gnuggade händerna när tillfället äntligen kom – han skulle få sina fiskar varma. Egentligen tycker han att han borde ha fattat redan tidigare att det finns något annat än bara den fysiska världen. Redan som liten var lille Jörgen sådan att han med lätthet visste vad som gömde sig i hans julklappar, vilket fick familjen att oförskyllt misstänka honom för att ha tittat efter. För föräldrarna var det uppenbart att han antingen tittat efter själv, eller så hade något av syskonen skvallrat. För hur skulle han annars ha kunnat veta vad som fanns i paketen? Andligheten är en gåva han har burit med sig hela livet utan att ha förstått vidden och innebörden. Jörgen menar att den andliga förmågan fanns med honom från barnsben, men att den var outvecklad, och han betraktar sig inte som medial förrän hans mentor och andliga lärare Iris Hall kom med i bilden. Även om alla har andlighet i olika omfattning med sig sedan barnsben, är man inte medial förrän man har lärt sig att hantera det. För tolv år sedan, vid besöket hos det medium då han skull bevisa att inget andligt finns, satt han stum inför allt som mediet kunde berätta om honom. Enligt honom själv var det bara inte möjligt, det fanns inte i hans begreppsvärld att någon utan vidare kunde veta så många särskilda och mycket personliga detaljer om honom. I ställer för att få bevis för att det inte finns någon andevärld blev han bevisad om motsatsen. Det tog inte så lång tid innan Jörgen påbörjade sin mediala träning. Under tiden som Jörgen utbildade sig till medium arbetade han samtidigt på ett dataföretag. Några år tidigare, under en praktikperiod på ett regemente, blev han blev överkörd av ett terränggående fordon på tre och halvt ton. På grund av den nackskada han ådrog sig vid tillfället var han sjukskriven en längre tid samtidigt som han hade sitt träningscertifikat. Under den perioden åtog han sig både konsultationer och privatsittningar. När så certifieringen var ett faktum i augusti 2001, hade han tankar om han inte borde lägga det där med mediumskapet på hyllan. Förmodligen var det någon i andevärlden som tyckte att det inte var någon bra idé. Två dagar senare ringde man och ville ha med honom i "Förnimmelse av mord". Hans deltagande blev möjligt därför att ett av medierna, Jill Peterson, tipsade producenten Caroline Giertz då hon frågade om det inte fanns några män som också var medier. För Jörgen innebar möjligheten ett steg ut i det stora okända. ”Förnimmelse av mord” är det tuffaste och mest känslomässigt krävande han har gjort, men samtidigt det mest lärorika. Den massmediala biten av deltagandet i tv har varit positiv då det har hjälpt honom att hålla tillbaka sig själv något och att inte vara så framfusig och att avbryta andra. Senare deltog Jörgen i ”Det okända” på TV4+ och i ett tv-program i Japan med en liknade inriktning som ”Efterlyst”. Programmet har hållit på i närmare tre år där deltagarna har varit medier från hela världen. Jörgen har ett företag där han i första hand håller kurser och gör konsultationer. Han brinner för att få åka runt och hålla föredrag då det är ett mycket bra sätt att nå riktigt många. Det han har märkt under sina föreläsningar är att de flesta aldrig har varit på en seans. Det blir lite för andligt för de flesta, men ett fördrag med en andlig inriktning blir betydligt lättare att smälta. Dessutom brukar han rekommendera människor som inte känner till det hela att inte börja med att gå på en storseans, utan att först gå på en privatkonsultation. Han anser sig i grunden vara en ödmjuk person, men i stunder då han driver saker han tror på kan en del uppleva att de inte blir lyssnade till, och det kan uppfattas som mindre ödmjukt. Men han menar att människor som är kommunikativa på det sätt som han är, i bland kan uppfattas som självupptagna då de entusiasmerade av något intressant, kanske låter andra komma till tals mindre än de borde i stunden. Ett annat intresse Jörgen har är musiken. Han är sångare i rockbandet Electricute tillsammans med några kamrater. Musiken är svår att kategorisera men är närmast en blandning med lika portioner glamrock, punk och sjuttiotalsrock. (Jag fick höra en snutt i bilen efter intervjun och kan försäkra att det låter riktigt bra). Musiken har för Jörgen blivit ett känslans uttryck som inte är mindre andlig än något annat. Dessutom innebär musiken ett sätt för honom att uttrycka sin jordnära personlighet. Familjen är nummer ett i Jörgens liv och den prioriterar han framför allt annat, men ska han ägna sig åt något för sitt eget höga nöjes skull kan han roa sig med dataspel. Han är lite periodare på området, men hittar han något spel som tilltalar honom köper han det och spelar gärna tills att det är klart. Han gillar inte strategi- eller rollspel, men ett och annat realistiskt pangpang-spel utan monster, eller något bilspel blir det. En sak som hans nuvarande arbete har fört med sig är ett behov av att då och då få vara helt för sig själv. I bokhyllan hittar vi mest spänningslitteratur med författare som Tom Clansy, Colin Forbes och Jan Guillio. På grund av sin nackskada är Jörgen nu mera pensionär på halvtid och jobbar med sitt företag den andra halvan. Han läser inte andlig litteratur, har aldrig gjort det och kommer förmodligen aldrig att göra det. Jörgen gillar att tänka själv och att skaffa sig egna synsätt och en egen förståelse för det andliga. Dessutom anser han att det finns risk för att han själv ska gå och grubbla kring det han läst och kanske inte omedelbart förstod. Han menar att det finns så många som i sina böcker försöker förklara det andliga planet med paralleller och liknelser från det fysiska planet. Problemet är svårigheterna att förklara det andliga planet med bilder från det fysiska planet då den andliga och vår fysiska värld i mycket inte är jämförbara. En del skriver och hävdar att det finns sju nivåer i andevärlden. Men hallå... Jag har ingen kropp, vad ska jag då med ett rum till?” Jörgen har egna planer på att skriva en bok. Det ska bli en bok för alla. Inte bara för medier, inte bara för sökare, utan också för den vanliga människan utan några djupare andliga grubblerier. Han tänker sig att berätta boken för en författare som i sin tur skriver boken åt honom. Bokens upplägg är tänkt att i vissa bitar låta Jörgen själv berätta, i andra är det bokens alter ego som för handlingen framåt. Hans önskan med boken är att höja nivån något och att få människor att tänka själva. ”Sanningar”, menar han, finns det redan tillräckligt många som har presenterat. Storseanser är Jörgen inte längre intresserad av att hålla. Att ha kanske två hundra åhörare men att bara lämna fem eller sex budskap är inte tillfredsställande. Dessutom menar han att man får hålla igen så man inte lämnar ut enskilda individer. Många gånger är det som andevärlden presenterar så privat att man inte kan berätta det under en storseans. Därför kan det vara så att mycket som personen som får budskapet skulle behöva höra, går han miste om. Det finns en särskild person i Jörgens hjärta som har betytt oerhört mycket för hans andliga utveckling. Det är hans mentor och andliga lärare, det engelska mediet Iris Hall, som han har nästan daglig kontakt med. Jörgen menar att det inte finns någon återvändo från det liv han nu lever. Alla erfarenheterna och vad den andliga utvecklingen har betytt för honom, väger långt tyngre än allt annat man skulle kunna tänkas lägga i den andra vågskålen. Föreläsaren Jörgen bygger alltid sina föreläsningar på olika frågeställningar. Han bygger en ram och bestämmer utöver den inte vad föreläsningen ska handla om. Lyssnarna blir aktiva deltagare med sina frågor och har på så sätt en del i föreläsningens innehåll. I föreläsningssituationen finns det inga dumma frågor då ju frågeställaren frågar för att denne inte vet. Det är viktigt att inte mästra människor. Under föreläsningarna förlitar Jörgen sig mycket på sin intuition och älskar de stunder då han inspirerat har kommit med förklaringar som kanske inte helt varit hans egna. Utan ledd av sin guide eller någon annan från andevärlden har han gett frågeställaren ett tillfredsställande svar. ”Egentligen existerar inte dåtid och inte framtid, utan det finns bara ett nu. Oavsett var jag än är. I tanken kan jag vara i framtiden eller i det förflutna, men jag är ändå i nuet. Jag tror att det handlar om att lära sig leva i nuet.” Läraren Ett viktigt mål i Jörgens ledarskap är att inte bli satt på pidestal. Det viktiga är att hans elever lär sig förstå och att tänka själva. Han gör liknelsen med en bilskollärare där det inte är lärarens uppgift att avgöra om eleven ska bli yrkeschaufför eller bara ha körkortet för privat bruk. Det är viktigt att hans elever får gå vidare och lära sig utifrån var och ens egen förmåga och nuvarande nivå. Jörgen säger själv om sina kurser: ”Det går i tvåhundratjugo och jag är över allt. Jag använder mig av mycket humor och skämtar mycket.” Jörgen höll tidigare en så kallad medialterapeutisk utbildning tillsammans med Jörgen Sundvall från Gränna. För dem som undrar över ordet terapeutisk, ska det inte förväxlas med ordet psykoterapeut. Naturligtvis fick de inte utbilda psykoterapeuter och hade inte heller sådana ambitioner. Men då ordet terapeut betyder ”själens tjänare” är det ett tillåtet begrepp att använda i sammanhanget. Då socialstyrelsen inte har definierat något särskilt yrke som just terapeut, står det öppet att använda. Syftet med utbildningen var att ge deltagarna inte bara mediala kunskaper utan också verktyg att hjälpa sina besökare med samtal om existensiella frågor och mer vardagsnära bekymmer. En berättelse som väl beskriver Jörgens sätt att hantera varje person utifrån hennes egna förutsättningar, illustreras av kvinnan som Jörgen uppfattade som en tallang. Hon ville inte riktigt ge sig hän vid övningarna då hon hade känslan av att det som kom upp i hennes huvud bara var hennes egna fantasier, därför uttryckte hon att det kändes mer som att hon ljög när hon berättade vad hon fick till sig. Jörgen skojade med henne och sa att hon i alla fall ljög bra. Som kursledare ansåg inte Jörgen att det var rätt och gå in för att tillrättavisa henne och säga att hon alls inte ljög, då hennes känsla ändå var just den. Därför tillät han hennes eget uttryck att hon ”ljög”. När det var OK att stå och ”ljuga”, som hon själv upplevde det, släppte obehaget och tvivlen, och efter en tid kom hon åter till Jörgen och berättade att hon faktiskt förstod att det inte var lögn utan att hon verkligen fick till sig riktig information som dessutom visade sig stämma. Jörgen menar att det är viktigt att inte stirra sig blind på detaljerna utan att se till helheten. Ett sätt att ta hänsyn till helheten är att bemöta var och en utifrån deras egna förutsättningar. Det är viktigt att eleverna i lärosituationen av egen kraft kommer fram till en förståelse byggd på egna upplevelser. Hade han sagt till kvinnan att hon inte skulle ljuga, eller att det inte var det hon gjorde, då hade han styrt och begränsat henne. Det är vad som sker när man underkänner en människas egen upplevelse av något. En personlig upplevelse kan aldrig vara fel, däremot kan det vara så att man inte delar den. Det handlar om respekt för den personliga upplevelsen och att vara öppen för människors olika uttryck. ”Mitt mål, innan jag lämnar den här jorden, är att jag ska ha haft tio stycken i utbildning som är minst tio gånger bättre än vad jag ens har varit i närheten av. Det är min målsättning. Det är utveckling för mig. Det måste ju finnas dom som kan det här bättre en jag, eller kommer att finnas. Annars är det ingen logik i det jag håller på med.” Medialitet Förr i världen när det inte fanns datorer, internet eller mobiltelefoner, då var det bland människorna en mer naturlig fallenhet för den intuitiva sidan av livet. I en långt större utsträckning än i dag kände man på sig när det var dags för något, man anade strax innan när någon kom på besök genom att man fick ett varsel. Intuitionen hade på ett mer naturligt vis tränats därför att man levde i en miljö där kommunikationen med nära och kära inte alltid var så omedelbar eller genom att den kunde avbrytas genom att någon var hemifrån. ”Jag försöker nu mera att upplysa alla människor om att ni har alla möjligheter. Det är min nisch, känner jag det som. Att få alla att avdramatisera allt det här, och då är jag väl både populär och inte populär i vissa läger, för vissa vill göra det hela lite exklusivt, och jag vill inte göra narr av någon, snarare tvärt om. Det jag menar är att det här är det mest naturliga vi har.” Även om Jörgen tror att alla kan utveckla sin andlighet, så har vi olika tallang för det utifrån att vi är olika som människor, och vi kommer också olika långt i utvecklandet av våra andliga förmågor. Men naturligtvis kan man ha både glädje och nytta av sin medialitet även om man aldrig skulle bli något mästarmedium. Han använder liknelsen att alla kan lära sig spela fiol, men att alla kanske inte vill lägga ner den tid och det engagemang som krävs för att bli en Paganini. Han menar att viljan att bli ett medium är något som ska komma naturligt av sig själv. Därför skulle han aldrig försöka att pracka på sina barn någonting sådant. Det ska få komma av sig själv, och om det gör det, då finns han där för att stödja dem. Mediumskap Jörgen menar att alla som arbetar med människor borde gå i terapi. Det behövs en stor medvetenhet då det är så lätt att projicera sina egna problem på den man har framför sig som sitter. Det är en fälla som det är lätt att hamna i då vi alla bär på något. Han menar att av allt man får till sig i arbetet som medium skulle en terapeutisk utbildning och kunskap kunna hjälpa mediet att få sittern att enklare se sin egen del i hur livet har gestaltat sig. Jörgen tror inte att man som medium kan hela bort trauman från barndomen, lika lite som att psykoterapeuten kan ta bort sådant. Däremot tror han att med rätt utbildning kan man hjälpa människor att bli medvetna om hur saker är, och om vilka möjligheter som står till buds genom hjälp till självhjälp. Man bör ställa sig frågan: ”Vem är jag att kasta en sten, eller att döma andra?” Är man klar över sitt eget liv och sina egna tillkortakommanden och släppt den egna smärtan, då har man långt större potential att hjälpa andra. Det finns lika många sätt att se på medialitet som det finns människor. Det finns vissa där han inte riktigt är överens med dem om hur de agerar som medier, och att det ibland går till överdrift hos vissa. Men det är hans uppfattning och han kan ju på inget vis säga att andra har fel. Ett medium blir man av fri vilja och för att man vill det. Det handlar inte om några särskilt utvalda eller någon särskild kategori av människor. På samma sätt som i fiolliknelsen är det knappast sannolikt att de som har svårt för att lära sig de mediala förmågorna, vill bli medier i samma utsträckning som dem som har en större fallenhet för det. Ett av de stora verktygen som medium är språket, då viljan och förmågan att kommunicera lätt och otvunget underlättar. Att kunna prata och att sätta ord på bilder, berätta hur det känns i kroppen och att förmedla de känslor man får till sig är viktigt. En annan egenskap som underlättar för ett medium är förmågan att visualisera. Då har man ofta lättare för att se de bilder som andevärlden skickar. En fara med mediumskapet är den att sätta sig på höga hästar och tro att man är något särskilt och rent av utvald. Att vara upphöjd är säkert bra för egot, men det är inte särskilt andligt, men visst är det mänskligt att trilla i den fällan. Det viktiga som sökare och en som utbildar sig till medium är att utforska den andliga världen med öppet sinne. Låt dina lärare berätta hur du ska göra, men sedan gör du det på ditt sätt. Låt aldrig någon tala om hur det egentligen är, fast lyssna gärna på dem och gå sedan din egen väg. Man lär sig lika mycket av människor som aldrig har hållit på med andlig utveckling som av dem som hållit på med det i trettio år. Andra människor som bryr sig lär oss också, och det är det som är utveckling. Det ger nya infallsvinklar att vara öppen och att lära av dem som man ser har nya sätt att se på olika saker. Det spelar ingen roll om det är medier eller helt vanliga människor. Lyssna, lär och gå din egen väg. Om Jörgen under en privatsittning får till sig något som rör dåtid kan han nämna det men lämnar det sedan. Privatsittningar handlar om nutid, och sittern har inte kommit för att få höra om sin historia. Däremot kan det dyka upp sådant som har en grund i dåtid men som påverkar situationen här och nu, och då finns det anledning att ta upp det då det kan hjälpa sittern. Men som alltid gäller det att ta det försiktigt och hänsynsfullt, och att inte gå på för hårt. Det är ingen mening med att slänga fram saker för sittern om denne ändå vägrar att ta det till sig. Det är ingen mening med att någon mår sämre när han går än när han kom. Det gäller att vara försiktig så att man inte projicerar egna problem på sin sitter. Något som kan inträffa under en sittning är att man som medium blir utan kommunikatör. Då gäller det att lugnt bekräfta detta för sittern och säga att det tyvärr inte kan bli något i dag. Det tar sällan mer än tio, femton minuter så vet man. Jörgen menar att i ett sådant läge kan man ju inte ta betalt för en tjänst som sittern inte har fått. Det är bara att köpa läget då man omöjligt kan tvinga på sittern något som hon varken kan förstå eller känna igen. Inte heller kan man sitta och lägga skuld på sittern som kanske är hos ett medium för första gången. Vid ett tillfälle var det en kvinna på besök hos Jörgen där hon inte för sitt liv kunde känna igen det som Jörgen förmedlade. Även fast Jörgen var säker på sin sak kunde han inte ta betalt av kvinnan som ju inte förstod ett dugg av vad som hade förmedlats. En vecka senare ringde kvinnan åter och berättade att polletten hade trillat ner och att hon nu förstod vem det var som hade varit på besök. På frågan om vart hon skulle skicka pengarna svarade Jörgen att hennes meddelande om att hon äntligen hade förstått var betalning nog. Sedan så bokade hon en ny tid. Det man ska vara medveten om som medium är att en förflugen mening kan förstöra hela sittningen för sittern. Man kanske säger att sitterns farfar kommer igenom och sittern känner igen det mesta som gäller beskrivningen av farfadern. Sedan kanske man får till sig att farfadern var mycket arrogant som person, men i sitterns minnesbilder från barndomen behöver det inte alls vara så. Han kanske bara minns de glada stunderna med en kärleksfull farfar som lekte med barnbarnen och var snäll. Att de vuxna i omgivningen ansåg farfar vara arrogant, betyder inte att sittern känner igen beskrivningen. När det gäller alla de bilder man som medium får till sig från andevärlden, kommer de oftast i snabb följd och ibland bara som glimtar, så det gäller att inte analysera och tänka för mycket. Gör man det får man en längre väg. Vi har alla våra personliga förutsättningar när det gäller andlighet. Somligt är vi bra på och på annat mindre bra. Då måste vi i situationen med en sitter lära oss att koncentrera oss på det vi är bra på. En sak som man har nytta av att lära sig är att inte kräva för många bevis till sittern. Det räcker att personen är igenkänd. Visst känns det bra som medium att få konkreta och tydliga bevis, men det betyder inte att det gör sittern mer övertygad. Han kanske mycket väl känner igen beskrivningen fast du tycker att den är vag. Det är vad sittern får med sig hem efter sittningen som är det viktiga för honom. Om tjugo år hoppas han att det inte finns medier som det gör i dag. Då är förhoppningen att människan är så andligt utvecklad att varje människa kan hantera sådant själv. Transmediumskap Jörgen har sedan en tid utvecklats till transmedium. Utvecklingen har pågått under två års tid, då det inte är något man kan lära sig över en natt. För att få hjälp att våga släppa kontrollen tog han kontakt med Jörgen Sundvall i Gränna för att gå terapi och med hjälp av hypnos komma vidare. Att gå i trans handlar om att helt släppa kontrollen, och det var det som Jörgen behövde hjälp med att våga göra. Här ska anden inte bara ta över kroppen utan också medvetandet. Ett transmedium försätts i trans och lånar sin röst till en ande eller en guide. I det här fallet är det en av Jörgens guider som brukar tala genom honom. Då han själv är försatt i trans under seanserna har han bara hört inspelningar från dessa tillfällen. En person som ibland kommer igenom kallar sig för John och säger sig vara indian. Jörgen själv har alltid varit lite ”allergisk” mot det där med en guidernas tio i topplista, bestående av indianer, kineser och andra populära varianter. John sade sig tillhöra en stam som heter Arapaho. På bandet kunde Jörgen höra någon fråga vad John gjorde och var han levde av under sin tid på jorden. Svaret löd att hans stam var ett fredligt folk som bodde på slättlandet norr över. På frågan om vad de åt berättade han att de var jägare men också att de åt majsbröd. Deras levebröd bestod annars av att de bytte och sålde. Jörgen tvivlade på informationen och undrade i sitt stilla sinne om det kunde vara så att han själv hade hittat på alltsammans under transen. Han ville till och med lägga ner det här med transmediumskapet. Vid ett tillfälle sökte han så på internet, och på Chyennernas hemsida hittade han en länk till Arapahoindianerna. Det visade sig vid närmare läsning att Arapaho var det fredligaste folket som levde på slätten. År 1865 blev de tilldelade ett reservat men vägrade ta det och blev placerade betydligt längre norr ut än sin ursprungliga boplats. Innan Arapaho blev ett nomadfolk levde de bofast efter Mississippi rivers stränder, där de levde på den majs de odlade. Vidare läste Jörgen att Arapaho betyder: ”The man who sells and trade”. Berättelsen Jörgen läste undanröjde alla tvivel. På frågan till John varför han valde just Jörgen var svaret att man får vad man förtjänar. Det var sagt med humor och glimten i ”ögat”. Han var en helt vanlig indian och ingen särskild, och han levde över sekelskiftet mellan arton- och nittonhundratalet och blev hundra år gammal. Han har aldrig brytt sig om att få fram Johns verkliga namn, då han har fått tillräckligt för att ändå förstå att det är äkta. Jörgen menar att den som bäst kan berätta om transen är äkta eller inte, är hans fru. Knappast kan någon annan avgöra lika bra om det är en annan personlighet som pratar genom Jörgen eller inte. Och hon menar att vem det än är så inte är det Jörgen. Även Iris Hall säger med sin typiska humor att: ” Du skulle aldrig kunna komma på så bra saker”. På frågan om alla kan utveckla transmediumskap så svarar Jörgen att han inte riktigt vet då han är så ny i det. Men troligen är det så att inte alla kan bli fysiska medier eller transmedier. Det borde hur som helst vara betydligt fler som kan arbeta med klärvoajans och kläraudiens. Intuition Många av de tankar vi har om andra, slutsatser vi drar, handlar om sådant vi förstår utifrån dialogen med andra och hur vi tolkar deras kroppsspråk. Till det kommer den förståelse vi har genom vår förmåga att vara inkännande med andra. Det kan föra oss ganska långt i möjligheten att veta hur andra har det i sina liv. Sedan finns det andra aspekter där vi får klara och tydliga bilder av hur människor har det i sina liv, och det utan att vi egentligen vet något om dem eller att de har berättat något, eller att de ens förmedlar något med kroppsspråket. Då handlar det om vår intuition. Jörgen är tveksam till begreppet Cold Reading, eller i alla fall till de långtgående konsekvenser en del drar av fenomenet. Han menar att vi förändrar våra uttryck genom att spela olika roller beroende av situationen. När vi är hemma med familjen är det en roll, på arbetet en annan och ytterligare en annan när vi besöker doktorn eller tandläkaren. Inte sällan är många lite nervösa när de besöker ett medium. Så Cold Reading som en heltäckande förklaring till de intuitiva funktioner som styr hur mediet avläser sin sitter, bortsett från informationen från andevärlden, det tror han inte på. När Jörgen har gjort sin bedömning av sittern kan han sedan göra en mycket bättre beskrivning av personen om han använder sina tarotkort. Genom att först ha gjort en bedömning av personen vid själva mötet, kan han sedan släppa sina egna värderingar och börja låta intuitionen flöda. Tarotkorten fungerar enligt samma princip som de symbolkort många använder för att träna sin intuition. Tarotkorten är egentligen inget annat än mycket detaljerade symbolkort, fast mer avancerade med kopplingar till exempelvis stora arkanan. När det gäller den information man får till sig via intuitionen så är det svårt att beskriva den som just andlig, men han menar ändå att man måste betrakta den som en information som ligger utanför våra fem normala sinnen. Men varifrån informationen kommer just då, det vet han inte. Men helt klart är det en tydlig skillnad på den intuitiva informationen och den man får till sig via en kommunikatör från andevärlden. Även om intuitionen inte innebär en direkt kontakt med en kommunikatör, innebär den en kontakt med något som ger informationen. För att bli bra på att snappa upp intuitiv information handlar det om att släppa taget och gå förbi alla sina erfarenheter. Så symbolerna är bara en metod att lura intellektet att släppa taget och strunta i erfarenheter och förutfattade meningar. Plötslig befinner man sig i en situation där man inte längre pratar om symbolerna på korten, utan om människan man har framför sig. Livet och det andliga Många tenderar att glömma bort att de har ett liv här på jorden när de börjar med att utveckla sin andlighet. Problemet är att många glömmer bort vad de levde för liv innan. Helt plötsligt är man bara oerhört andlig i allt man företar sig. Jörgen anser inte att det nödvändigtvis är ett uttryck för andlighet att läsa andlig litteratur eller att gå mediumkurser, det är att utveckla ett intresse. Andlighet är en mänsklig egenskap som kan finnas där oavsett om du ägnar dig åt dina andliga intressen eller om du är ateist. Att ha kärlek och empati och att orka bry sig om andra i den vanliga grå vardagen är sann andlighet. Att ägna sig åt särskilda intressen utgör ingen grund för andlighet. När man lär sig att bli ett medium kommer sedan också en andlighet i livet, men säkert kan nivån av andlighet skifta även hos duktiga medier. ”Man ska ha ett öppet sinne, men man kan inte svälja allt. Det går inte att tro att allt är andligt eller av andlig nantur. Slocknar gatulampan när du går förbi ska du först ringa kommunen och be dem fixa problemet, innan du börjar spekulera i andliga orsaker.” När saker händer omkring en ska man ha den inställningen att det som händer har fysiska orsaker. Skulle orsaken vara andlig, då kommer det att visa sig. När man har med andevärlden att göra kommer de att reagera på de frågor du ställer. Förnekar du det som händer omkring dig, tar de i lite mer för att du ska få svårare att förneka det som sker. Det sker något och så börjar man spekulera, som svar på spekulationerna sker så nya saker. Visst är andevärlden med oss och styr och ställer så gott de kan för att det ska bli så bra för oss som möjligt. Men ett problem är att vi människor är så fokuserade på våra egna problem och inte på våra egna möjligheter att lösa dem. Många tror att andevärlden kan göra allt, men det kan de inte. Vi måste själva göra något för att det ska ske något. När det gäller våra personliga val så kommer inte andvärlden att göra dem åt oss, för då skulle vi inte lära oss något. Andevärlden rusar inte till för att göra valen åt oss, utan dem får vi göra själva och vi är också själva ansvariga för hur vi väljer. Att ha kontakt med andevärlden betyder inte att livet därför blir en dans på rosor. De problem du har finns för att du ska lära dig, och då måste du själv lösa dem. Andlig utveckling handlar i mycket om att ta ansvar för sig själv, sitt liv och sina val. Spöken Problemet är de jordbundna andar som inte riktigt har fattat att de är döda. De kan vara besvärliga att ha att göra med. Det är inte så att det är onda, bara självupptagna och ibland också rent av lite elaka. Enda sättet att få dem att lägga av är att ignorera dem och framför allt att inte bli rädd. När vi blir rädda då syns det på oss, och förmodligen märks det på våra energier, och då uppfattar spöket det som att ”jag syns, jag har kontakt”. Då skräms de lite till för att öka på möjligheterna till att synas och att få kontakt. Egentligen är inte syftet att vara elak, utan att synas. Man kan ju tänka sig själv hur det skulle vara att gå omkring utan att någon tar notis om en, så plötsligt finns där någon som reagerar. Det finns ju dem som har blivit knuffade av spöken, men det är egentligen inte en fysisk knuff. Den bara upplevs så. Spöket kan tankemässigt bli så starkt att det upplevs som en knuff. På samma sätt så är det så att spöken inte kan skada oss fysiskt. Jörgen var ju med i ”Förnimmelse av mord”, och menar att om det var möjligt för spöket eller anden att hämnas så skulle det ju någon gång ha skett, vilket det inte finns några bekräftade historier om. Det är viktigt när man kommer hem till någon som har spökaktiviteter att inte förstärka rädslan hos dem som bor där. Visst kan man känna av många kraftiga energier på ett sådant ställe, men det hjälper inte familjen som bor där att mediet uttrycker: ”Oj, oj, oj, här var det tungt”, eller ”oj, det här sovrummet skulle jag inte vilja sova i”, eller något liknande. Är familjen som bor i huset eller lägenheten inte helt säkra på att de ska och kan bli av med det som hemsöker dem, då kommer de i efterhand att gå och känna efter, och sedan så gör deras egen rädsla och fantasi resten. Det handlar inte bara om att bli av med spöket, utan också att hjälpa familjen att bli av med de hjärnspöken som det riktiga spöket har triggat i deras fantasi. Varför andvärlden inte ger tydligare bevis för sin existens Om vi tänker oss att det i morgondagens tidning skulle stå att det nu var ovedersägligen bevisat att andevärlden finns och att det finns ett liv efter detta. Vad skulle ske med vår värld och vilka scenarier skulle kunna uppstå? Vad händer med de människor som står på gränsen att ta sitt liv? De som mördar utan samvetsbetänkligheter, skulle de göra det ännu lättare? Hur kommer det att bli med sjävmordsbombare och terrorister? Kanske är det så att vi människor inte är emotionellt redo att ta det moraliska ansvar det innebär att hantera sådana bevis. Kanske skulle regeringar ta det som en förvändning för att grymheter inte är så farliga, då det ändå är en fortsättning efter döden. Enligt Jörgens syn kommer vi att längre in i framtiden få det vetenskapligt bevisat, men inte förrän att vi är där och kan hantera det. Om man försöker att se bevisen från det omvända perspektivet, hur vi skulle kunna bevisa för dom att vi finns? Då handlar det inte om att vi skulle kunna manifestera oss i deras värld. Nyckeln för beviset i båda riktningarna är våra känslor och emotioner. Om vi kan tillåta oss att känna och uppleva i högre utsträckning, då blir både de och vi nöjda. Parapsykologisk forskning Problemet för den traditionella forskningen när det handlar om att utforska paranormala fenomen eller att göra försök med medier, är att förutsättningarna för försöken ska vara identiska vid varje tillfälle, och att försöken ska kunna upprepas av andra forskare med identiska förutsättningar. När det gäller många paranormala fenomen och framför allt medialitet, så är förutsättningarna för en seans aldrig desamma. Om vi människor kunde programmeras att alltid tänka samma saker, känna och uppleva på samma sätt, ha samma vakenhets- och uppmärksamhetsgrad vid varje tillfälle, och dessutom ha förmågan till att tycka att det är lika intressant och stimulerande och kunna lägga exakt samma energi på det, då skulle kraven uppfyllas. Men då vi människor är känslovarelser kommer förutsättningarna att växla för varje gång som testet utförs. Om det så utförs på nytt efter bara fem minuter så är det helt nya omständigheter som gäller. Då forskarna har en underbar tänkare i sina egna led, tycker Jörgen att de borde lyssna till en gammal nestor i sammanhanget, Albert Einstein som sa: ”Det går inte att lösa ett problem med samma tankesätt som skapade det”. Gud, mammon och ondskan Det är skillnad på att säga att det finns en mening med något, och att något har ett syfte. Är det meningen att något ska ske, då gör det så mer eller mindre utan vår medverkan, därför att det var meningen. Har något ett syfte, finns intentioner och önskningar om att de ska bli på ett visst sätt, men vi har själva möjligheten att göra egna val, och ansvaret stannar kvar hos individen. Därför menar Jörgen att det aldrig finns en mening med något i våra liv som är förutbestämd. Andevärlden eller Gud har inte menat oss att bli vare sig det ena eller andra. Däremot kan det finnas intentioner där någon har ett syfte med våra liv, men då är det fortfarande våra egna val som styr om vi ska följa det syftet. Vems är då syftet med våra liv? Förmodligen har vi själva en stor del i det syftet, då vi redan innan vi föddes valde var vi skulle, vilka föräldrar som skulle föda oss, och till detta kom då det som vi ansåg oss ha att lära i det här livet. Det finns guider, lärare och andra andliga krafter som vill hjälpa oss med det syftet, men om vi inte skulle göra egna självständiga val så skulle vi ju inte heller lära oss något. Därför finns det inte någon slutgiltig mening med våra liv, bara ett syfte. Jörgen anser att vi alla är en del av Gud, att vi i den bemärkelsen är Gud. Han vänder sig därför mot bibelns personifiering av Gud. Bibeln ser han som en bok som mest handlar om rätt och fel, svart eller vitt, alltså handlar den om ansvar. Han menar att vi alla får ta del av ansvaret att vara en del av Gud, och tillsammans bildar det Gud. En gång under en seans när Jörgen var försatt i trans, ställdes frågan till hans guide John på vad sätt andevärlden straffade dem som var elaka. Svaret blev att visst kunde han väl slå med piskan i luften, men det egentliga straffet var kärlek. Trots handlingar som kanske rent av kan betraktas som onda av andra, blir man älskad i alla fall. Det betyder att då får man konfronteras med sitt samvete, och vad säger att tvingas till en sådan begrundan inte är en sorts skärseld? Det är hoppfullare än kristendomens helvete då det ger en chans till utveckling. De har ingen möjlighet att komma undan och kan bara begrunda vad de har gjort. Att bry sig om andra människor och att älska dem är andlighet i sin högsta form. Jörgen är fortfarande med i svenska kyrkan men har inte någon gudstro i kyrkans bemärkelse. Han har stor respekt för de olika religionerna och dem som tror, men menar att prästerna och andra förståsigpåare kan vara ett problem. Problemet med hur en del ser på Gud är att han presenteras som kärleken och godheten. Men var tog då hatet, hämnden och det onda vägen? Om nu människan är Guds avbild och gud omfattas av allt, då bör han ju också omfattas av det. Det är så han tror att det är, att vi bär allt inom oss. På så sätt existerar ingen ondska hos Gud. Det existerar däremot känslor som kan sätta igång vår egen ondska eller elakhet. Men det existerar också känslor som godhet och kärlek. Som människor gör vi ju själva valet vad vi ska göra med våra känslor. ”Därför existerar det inte något annat än känslan, och den kan ju vara som kärleken man beskriver i religionerna. Jag tror att alla religioner har ett enda budskap, och det är kärlek. Det är allt som är, och allt det här det har vi inom oss. Vi har det inom oss, men vi har också hämnden och det onda inom oss. Det ger oss ett alldeles särskilt ansvar.” På så sätt existerar egentligen ingen ondska, bara känslor som kan sätta igång vår egen ondska, vår godhet eller vår kärlek. Allt handlar om att bli klar med sig själv, sina egna tillkortakommanden och att göra de rätta valen. När det gäller ondska är det ofta kopplat till lidande, då ondskan tillfogar oss lidande. Ondskan är på det viset fysisk till sin natur då det krävs fysisk materia för att göra den konkret. Man kan inte tänka ihjäl någon hur mycket man än försöker. När det sedan kommer till uttalade elakheter är det alltid vi själva som bestämmer om vi tänker tåla dem eller inte. Jörgen tror inte att det finns ondska i andevärlden. Inte heller tror han att de skulle gå med på att andligheten utnyttjades till själviska eller rent av elaka syften. Det finns förvisso voodoo, men där handlar det om att man behöver ha personlig kontakt med varandra. Sedan kan suggestionen starta. Det krävs att människorna tror på det för att det ska fungera, både hos den som utför voodoon och den som ska vara offret. Det är därför det handlar om suggestion. Ett annat sätt kan vara att använda droger i samma syfte. Beträffande om man kan använda andevärlden eller paranormala förmågor för egen vinnings skull, så har han testat. På den tiden V5 fanns klarade han vid flera tillfällen fyra spikar, men den femte saknades alltid. Därför tror han att det är den som av någon anledning behöver det som får det, och det kommer alltså när och om det kommer. Reinkarnation Tanken att vi skulle återfödas är vanlig bland medier, och Jörgen är inget undantag, tanken är självklar för honom. Personligen tror han att döden innebär en omställning som säkert inte är helt enkel att hantera. Hur ska det kännas att vara utan kropp när man som han inte ens gillar den förändring som sker när man flyttar? Om han inte haft sina andliga upplevelser hade han antagligen blivit en sådan som var svår att få in i ljuset. Säkert kommer han att acklimatisera sig så småningom, men säger om den dagen då han väljer att återfödas på nytt, hoppas han att han då har lärt sig så mycket att acklimatiseringen går snabbt. Som han ser det väljer vi att födas på nytt utifrån att vi har något att lära. På samma sätt väljer vi då också när vi kommer att avsluta livet. Men vägen där emellan är mer ett oskrivet kort då vi måste få göra våra egna val om vi ska kunna lära oss något. Han menar att hade han inte sprungit på det här med andlighet vid trettiofem hade det säkert skett senare, då han sannolikt hade valt att just det skulle ske. Exakt vad som händer när vi dör har Jörgen slutat att lägga så mycket tankeenergi på, då dödsångesten tidigare i livet orsakade honom en hel del smärta. Hur som helst är han nu mera trygg inför den dagen då livet ska sluta. Guider När det handlar om guider, och för att veta att det inte är den egna fantasin som spelar en spratt, måste man släppa taget och kontrollen och låta det ske. Jörgen har en egen upplevelse av vad som kan ske i den stund man släpper taget och kontrollen. När han hade börjat sin andliga bana var det hans döda bror som utgjorde den fösta kontakten med andevärlden, förmodligen för att de förstod att han inte skulle lita till någon annan. Under en meditation när han lyssnade till Iris Halls ”The Secret Garden”, förde hans bror honom fram till ett träd, sa hej då och medelade att han nu skulle lämna honom. I stunden såg Jörgen fem ljusgestalter som ingav honom en stor trygghet. Långt senare när han började med transmediumskapet träffade han på nytt de fem ljusgestalterna. Det är dessa som brukar komma igenom under transen och som är hans fem guider. Han blir fortfarande rörd av känslan han upplevde i den stund då brodern lämnade över honom. Då hans bror var viktig för honom, betyder det också mycket att det var just han som överlämnade Jörgen till guiderna. När det gäller de egna guiderna är det upp till var och en och bedöma var den egna fantasin börjar och slutar, och att våga lita till det man får till sig. Man kan inte få så mycket hjälp utan måste övervinna alla tvivel själv. Chakran Jörgen menar att det är viktigt som både nybörjare och då man har kommit en bit på vägen att öppna och stänga sina chakran. När man som Jörgen och andra medier har hållit på några år, då stänger man ner sig naturligt när kontakten med andevärlden inte längre är aktiv. Inte sällan kan man som nybörjare känna som ett pirr uppe på huvudet vid kronchakrat, och som med tiden kan bli ganska intensivt. Det brukar komma och gå. I tider då det är mycket omkring en som person, eller när man inte mår helt bra eller är frustrerad, då brukar det lugna ner sig, för att sätta fart på nytt då livet ter sig lite lugnare och man mår bättre. Man kan också känna som energirörelser runt andra chakran. Mest aktivt efter kronchakrat är rot- och hjärtchakrat, medan man knappast alls känner av det sakrala chakrat kring naveln. Människor som har haft vårdande yrken och lärt sig att hålla distansen för att inte själva ta för illa vid sig av patienternas svåra känslor, kan ibland lära sig att stänga naturligt. Vissa människor som arbetar med andra människor i en terapeutisk situation tvingas av omständigheterna i arbetet att stänga av när de lämnar det och går hem, för att öppna på nytt när de är åter på arbetet. Sådana människor kan ha det mer naturligt i sig, att öppna och stänga fast att de aldrig har arbetat som medier eller tränat sin medialitet. Men det är inte det normala och därför råder han alltid sina elever att träna att öppna sina chakran, men framförallt att stänga dem. Att stänga sin chakran handlar om att hålla distansen till andevärlden för att vi inte ska släppa energier inpå oss som vi inte far väl av att vara öppna inför hela tiden. Sedan är det så att vi inte kan stänga våra sju huvudchakran helt och hållet, för då skulle vi dö. Det är faktiskt vad aboriginerna gör när de ska sluta sina dagar och har levt färdigt. De stänger medvetet sina chakran och går vidare. Men de gör det inte för att de är trötta på livet utan för att det är dags och att de vet med sig att de är färdiga med livet. De kan hantera det, men det kan inte vi i västvärlden som tycks vara rädda för både livet och att döden. Många lägger energi på att skapa energisköldar, men då kärt barn har många namn menar Jörgen att det är samma sak som att stänga ner sig. Är du öppen är du öppen både för andra människors energier så väl som för andeenergier. Men han anser att man inte ska förlita sig för mycket på sådana energisköldar. Det handlar om att själv ta befälet och bestämma när man ska vara öppen eller inte. Även om man skapar sig en energisköld och går ner på den lokala puben, och något fyllo kommer fram och klänger runt omkring en, då spelar det ingen roll om man har visualiserat femtioåtta energisköldar. Han kommer i alla fall fram och stör dig. På samma sätt om man råkar i konflikt med någon, då skyddar energisköldar inte från andras spydigheter eller elakheter. Det är bara man själv som kan bestämma om man ska ta illa vid dig eller ruska det av sig. Ritualer En del kanske sitter ner en kvart och mediterar inför en sittning, själv anser Jörgen att han skulle bli övertänd om han gjorde det. Han försöker att tömma hjärnan på så mycket irrelevant information som möjligt som inte har med sittningen att göra. Men det betyder inte att det är fel att meditera innan, bara att det inte passar honom. Själv spelar han med förkärlek dataspel före en sittning för att tömma sin hjärna. Det handlar om att göra det som passar en själv bäst som person och att hitta sina egna ritualer. Experimentera med det andliga Han menar att man mycket väl kan testa en sådan sak som quiojabord bara man vet vad man pysslar med. Det finns dem som menar att man ska vara försiktig med sådana bord då man aldrig vet vilken typ av energier man får kontakt med. Jörgen tycker inte riktigt om sådana uttalanden, utan menar att man visst kan testa ett quiojabord bara man är ansvarsfull. Det är ingen lek utan allvar. Men samtidigt kan man vara lekfull i sitt sinne, för hur skulle man annars kunna kommunicera med andevärlden. Det måste finnas lust och glädje i det man gör. Problemet uppstår bland vissa ungdomar som inte förstår att ställa rätt frågor. De kan ställa en fråga som: ”Kommer jag att dö?” Det är klart att de kommer att få ett ja till svar på frågan, för det ska vi ju alla förr eller senare. Man ska istället ställa frågor som är relevanta utifrån att andevärlden inte förmedlar att någon ska dö för att ett sådant budskap skulle kunna göra en människa handlingsförlamad, och det är ju ingen hjälpt av. Drömmar, klardrömmar och UKU Drömmarna har uppenbarligen flera funktioner, en tycks vara att vi bearbetar mycket i drömmen, på så sätt är drömmen ett slags terapeutiskt arbete. En dröm som i det omedelbara kan te sig tokig, men som egentligen speglar en terapeutisk process är följande: ”Jag drömde en gång att jag mötte mig själv i drömmen. Den ena Jörgen grep ett gevär och sköt hål i den andre Jörgen. Egentligen handlade drömmen om att jag hade gjort upp med mig själv och att det gamla var borta och bytt mot något nytt så att jag kunde gå vidare.” En annan sorts dröm är sanndrömmen som Jörgen har egna erfarenheter av. Ytterligare en annan dröm är klardrömmen. Sådana tycker han är oerhört stimulerande och berättar om en sådan dröm där han medveten om att han drömde, klev ut ur sin kropp och granskade sig själv sovande i sängen - på så sätt har han också erfarenhet av UKU: er (utanför-kroppen-upplevelser), vilket han är övertygad om är en realitet. Naturenergier De energier som förr uppfattades som tomtar och annat knytt tror han visst att de finns. Men den form de tar sig i vårt sinne har mer med våra förställningar att göra än att de skulle ha en viss form. Därför såg man förr älvor, småfolk och tomtar. Självklart finns det energier som inte är andar eller som tidigare har varit människor. Sedan kanske vi möter dem i naturen och kallar dem devor, älvor eller något annat. Han menar att vi har ju djuren här i vår fysiska verklighet, och dem ser han som individuella själar i en kollektiv självbild. På samma sätt som djuren inte är människor finns det andra energier som inte representerar vare sig människor eller djur. Framtiden Sökandet i oss själva är nog det största mysteriet vi kan ägna oss åt, och det är förmodligen därför vi har valt att vara individuella själar. Det är rimligt att ju fler människor som engagerar sig i sig själva och sitt eget inre mysterium, så kommer andligheten att öka totalt sett. Vilket i sin tur kommer att ytterligare sätta fart på de andliga energierna. Det är vad som håller på att hända i vår tid då intresset för andlighet ökar, och det är så att det enligt Jörgens uppfattning ökar i alla samhällsskikt och på alla utbildningsnivåer. Skillnaden är tyvärr fortfarande stor mellan Sverige och andra länder beträffande acceptansen för det andliga. I USA, England och Japan är beredvilligheten att erkänna och acceptera andlighet i offentliga sammanhang betydligt större än i Sverige. Men det har börjat förändras även här. Diskutera den här artikeln på forumet. (0 inlägg) Copyright © 2007 Nils GE Carlsson Trackback(0)
Kommentarer
(8)
Roligt att du uppskattade berättelsen om mediet Jörgen Gustavsson, Pilgrim.
mycket intresant lite djupare än en vanlig interjuv.
 skriven av Niki , januari 22, 2009
Håller med de föregående talarna! Jag gillade den biografiliknande intervjun och jag ska läsa den en gång till om nån dag. Så gör jag alltid med sånt som jag gillar
Jag tackar för Jörgens sanna och uppriktiga artikel! Han har min fulla repsekt och universella kärlek. Jag skickar ljus på hans fortsatta vandring . TACK!!!
jag har varit hoss görgen på sittning han är toppen och jag tror på honom.
 skriven av Josef Boberg , januari 11, 2010
Inspirerande med människor som vågar lyssna på sig själva - och har modet att gå ut med det - tycker Josef
http://www.youtube.com/watch?v=GIdW-9P1rhc
Mycket bra skrivit,Jörgen har alltid gått in i mitt hjärta!
Tack för en givande lässtund. söndagen den 15 /8-2010 /Kerstin |
|
| Senast uppdaterad ( 2008-10-04 ) |
TrackBack-länk
RSS för kommentarer
| < Föregående |
|---|
Logga in
Tack för ett gott arbete.